Fru talman! Jag tackar statsrådet för redogörelsen.

Förra veckan var jag i London. Vi talade inte om försvar utan om finansfrågor, handel och förhållandet med EU. På onsdagsmorgonen träffade vi brittiska parlamentsledamöter, som började vårt möte med en tyst minut. Det kändes bra att Europa sörjer med oss. Vi har mycket gemensamt med Storbritannien, och det är bra att Sverige fortsätter det samarbetet.

I de rapporter som har kommit från toppmötet har det handlat mycket om vad Nato vill och vad EU vill i försvarsfrågor. Tongångarna gör att det verkar handla mer om överstatlighet och att hantera något som egentligen är nationell kompetens, det nationella försvaret, på överstatlig nivå. Sverige har åtminstone tidigare varit emot en reguljär EU-armé, men det gemensamma försvarsarbetet på EU-nivå går alltmer åt det hållet. Jag skulle vilja veta vad Sveriges ståndpunkt om det är i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan Europeiska rådets medlemmar den 3 februari

Militärt och civilt försvar hänger ihop. Krisberedskap i fredstid kan handla om naturkatastrofer men även om det som hände i Örebro. Det är samma personal och samma materiel som tas i anspråk i både det militära och det civila försvaret. Jag skulle vilja veta i vilken utsträckning man diskuterade detta när EU diskuterade försvaret. Av vad som framgått i medierna verkade det bara ha handlat om att utöka satsningarna på det militära försvaret och på försvarsmateriel.

Mina frågor är: Är civilt försvar och krisberedskap en del av det arbete som EU kommer att göra? Vad är Sveriges ingång i frågan?