Herr talman! Två år har gått sedan regeringen valde att lägga ned det kvinnliga medlingsnätverket för fred. Jag kan inte riktigt tolka statsrådets svar på något annat sätt, även om statsrådet fortfarande inte har svarat på frågan om det är pausat i väntan på att göras om till en annan form, som regeringen önskar, eller om det helt enkelt är permanent nedlagt.

När Folke Bernadotteakademin i sitt underlag till regeringen beskrev konsekvenserna om nätverket skulle läggas ned sa man att påverkansarbete för att främja kvinnors roll i fredsprocesser skulle ha haft mindre genomslag om medlingsnätverket inte fanns och att Sverige utan ett svenskt nätverk kan gå miste om viktiga och värdefulla kontaktytor globalt - också när allt fler liknande nätverk bildas. Man konstaterar också att tillgången till erfarna svenska kvinnor med utrikespolitisk och diplomatisk bakgrund skulle begränsas.

Det här är konsekvenser som regeringen uppenbarligen kunde leva med, men återigen: Regeringen har inte utvecklat nätverket. Den har inte gett några nya uppdrag i den riktning som statsrådet här beskriver när han kritiserar det arbete som medlingsnätverket har gjort. Jag tycker faktiskt också att vi måste komma ihåg att det här bröt ny mark. Det är inte konstigt att man också måste jobba med påverkansarbete när man jobbar med djupa strukturer som håller kvinnor tillbaka.

Kanske är det ändå så att svaret i det här går att finna i att medlingsnätverket var en tydlig del av den feministiska utrikespolitiken, som till varje pris skulle bort. Annars hade nämligen regeringen utvecklat dess arbete. Den feministiska utrikespolitiken ryggade inte för att utmana de här djupt rotade normerna och strukturerna, men det gör tyvärr regeringen med sin politik.