Fru talman! Mattias Ottosson har en viktig poäng i det han framför i kammaren. Det här är väldigt angeläget, även för regeringen. Men om man hade velat ha mer action i det här läget kommer man ändå inte ifrån hur det ligger till. Den plan som gäller för transportinfrastrukturen nu är den som beslutades av den förra regeringen. Jag säger inte detta för att peka finger utan för att vi ska ha samma utgångspunkt.

Jag var tydlig och noggrann i mitt svar med att det var den förra regeringen som fattade beslutet att tillskjuta ungefär 3,4 miljarder till Sjöfartsverket för att de skulle kunna upphandla två nya isbrytare, vilket var välkommet och efterlängtat av många.

Sedan har det visat sig att de anvisade medlen inte räcker till två nya isbrytare. Det är tyvärr ett av flera exempel på att den nuvarande nationella planen är underfinansierad; den underfinansierades av den förra regeringen. Riksrevisionen har granskat den förra regeringens nationella plan och valde att ge sin rapport underrubriken Lovar mer än den kan hålla.

Detta var självklart viktigt när vi lade fram en infrastrukturproposition som fick riksdagens stöd före jul. Den innehåller en historiskt stor satsning på just transportinfrastruktur. Det är en ökning med hela 27 procent jämfört med den nuvarande nationella planen, vilket innebär 1 171 miljarder kronor. Som jag sa i mitt interpellationssvar är de medel som föreslogs i den nationella planen för utveckling av transportsystemet och nu har antagits av riksdagen bland annat sådant som kan gå till isbrytare.

Hur vi prioriterar detta blir förstås viktigt i vårt fortsatta arbete. Jag tror att det finns en samsyn om att vi behöver förstärka transportinfrastrukturen i Östersjön och Bottniska viken men också i väst-östlig ledd när det gäller Malmbanan, som Ottosson är inne på, fru talman. I fråga om det har vi också kunnat konstatera att i den nu gällande planen slutar planeringen och de beslut som är fattade vid Luleå station. Det går alltså inte vidare till Luleå hamn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inte uttrycka mig vanvördigt, men det här blir förstås viktigt i vårt fortsatta städarbete med att få bättre kopplingar mellan järnväg och sjöfart. Sjöfarten är en prioriterad fråga, men det är också väldigt prioriterat för oss att binda ihop de olika trafikslagen. Här tror jag att det finns en mycket bred samsyn mellan mig och Mattias Ottosson. Orsaken till att vi i dag står där vi står är dock faktiskt en följd av tidigare beslut. Vi vill förstås åtgärda detta så snabbt som möjligt. Vi såg väldigt positivt på att Sjöfartsverket kunde köpa in en begagnad isbrytare på andrahandsmarknaden.

Situationen förra året berodde på att isförhållandena var mycket svåra. Det tog 36 timmar att bogsera ut fartyg ur den mest kompakta ismassan, vilket vid en enskild assistans innebar en bränsleförbrukning för isbrytaren på 150 000 liter diesel. Det handlar inte om bristande kapacitet i isbrytarflottan, utan man bedömde att kostnaderna för både Sjöfartsverket och i förlängningen handelssjöfarten samt kostnaderna för miljön skulle bli orimligt höga under de mycket utmanande isförhållandena.

Det finns även säkerhetsaspekter att ta hänsyn till i extrema situationer. Fartyg och isbrytare kan köra fast och kan till följd av det skadas av en kraftig ispress i sådana situationer. Därför fattade Sjöfartsverket sitt beslut, vilket förstås inte på något sätt var önskvärt men nödvändigt. Jag kan återkomma till det.