Herr talman! När det kommer till regionen i fråga är det viktigt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

När det gäller specifikt UNRWA som organisation är det ingen hemlighet att den genomgår en förtroendekris. Det handlar inte bara om Israel. Regeringen har varit väldigt tydlig i sin kritik av Israels beslut, och jag har själv tagit upp det personligen med Israels ambassadör i Sverige och med Israels vice utrikesminister, som jag träffade när jag var på besök i Palestina, östra Jerusalem och Israel.

Vi är kritiska till Israels beslut, men det handlar inte bara om det här konkreta beslutet. Det finns många andra problem som organisationer, både FN-organ och civilsamhällesorganisationer, just nu har när det gäller att hjälpa människor som är i nöd i regionen. Man har till exempel svårt att få visum, och får man visum gäller det kanske bara i några veckor i stället för månader, samtidigt som familjer ska komma till regionen för att hjälpa några av de mest behövande människorna på hela jordklotet.

Samtidigt har UNRWA en förtroendekris. Det handlar inte bara om Hamas brutala terrorattack mot civila i Israel utan om att det under decennier har gjorts för lite. Låt mig vara väldigt tydlig: Den här regeringens kanske främsta prioritet är att säkerställa att inte en enda svensk skattekrona går till terrorism, extremism, antisemitism eller andra typer av värderingar som på olika sätt gör skillnad på människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var därför viktigt för regeringen att delvis pausa utbetalningarna avseende de paket till UNRWA som beslutades förra året men också säkerställa att UNRWA stämmer av sina medarbetarlistor mot bland annat EU:s sanktionslistor.

Vi har också krävt oberoende utvärderingar av UNRWA:s verksamhet. Det kan inte vara så att det bara är UNRWA och FN-systemet som själva gör utvärderingar, så som det ofta tyvärr är i många FN-organisationer. Det här tog jag upp personligen med UNRWA:s högste chef Lazzarini när jag träffade honom under hösten förra året.

Den andra tanken som man också måste hålla i huvudet är att det är en region där många miljoner människor, oavsett om det är palestinska flyktingar eller internflyktingar i Syrien, nu har det väldigt tufft. I många av dessa länder råder det brist på många saker.

Senast i går fick jag rapporter om det mycket tuffa läget i Syrien, där det är brist på praktiskt taget allting. Det är brist på mat, det är brist på elektricitet och det är brist på bränsle. På lång sikt är det såklart också brist på ett värdigt liv för de människor som lever där.

För den svenska regeringen är det därför oerhört prioriterat att kombinera det kortsiktiga humanitära stödet med att långsiktigt bygga institutioner, skolor och tillgång till hälsocentraler i dessa länder, alltså inte bara i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem utan också i regionen runt omkring.

Vi har tidigare kommunicerat ett rätt stort paket med bland annat mobila hälsocentraler i Syrien. På den konkreta frågan om vad de 800 miljoner kronorna ska gå till kommer jag att återkomma om det i närtid. För regeringen är det viktigt att pengarna går till det som gör störst nytta och att aktörerna verkligen har humanitärt tillträde till regionen.