Fru talman! Den moderatledda regeringen bedriver en offensiv politik för en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi lättar på regelbördan för nybyggnation och ombyggnation, kortar ledtider i byggprocesser och arbetar för att skapa mer byggbar mark.

Men regeringens politik handlar också om att få bättre fungerande regelverk och lagstiftning kring hur bostadsmarknaden fungerar. Huvudproblemet, fru talman, är nämligen att vi under flera decennier inte har haft en fungerande bostadsmarknad i det här landet, med bostadsbrist, lågt bostadsbyggande och inlåsningseffekter som följd.

År 2024 svarade 148 av 290 kommuner i Boverkets bostadsmarknadsenkät att det råder bostadsbrist i deras kommun. Det är visserligen 59 kommuner färre än innan den sittande regeringen tillträdde men fortfarande över hälften av Sveriges kommuner. Bostadsbristen uppträder dessutom per definition främst i storstäder och på tillväxtorter - alltså där människor vill bo.

Konsekvenserna av den svenska bostadsbristen är enorma. På makronivå påverkar den samhället genom minskad tillväxt, ökad segregation och ökade sociala kostnader - något som bland annat Produktivitetskommissionen har pekat på. På mikronivå handlar det om enskilda människor som inte kan flytta dit där drömjobbet eller drömutbildningen finns, som inte kan bilda familj eller som tvingas leva under osäkra boendeförhållanden. Svårast drabbade blir de som har minst resurser, som unga eller ensamstående föräldrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Fru talman! För lite drygt ett år sedan fick jag möjligheten att tillsammans med Katarina Luhr från Miljöpartiet arrangera ett seminarium här i riksdagen, där Sveriges Stadsmissioners hemlöshetsrapport presenterades.

I rapporten kunde man bland annat läsa om Sara. Sara hade tagit kontakt med Stadsmissionen när hon var gravid med sitt tredje barn. Hon och hennes två barn var då inneboende hos en vän, ett boende som snart skulle behöva upphöra. Sara var ensamstående. Hon hade flera jobb och kombinerade dem till motsvarande en heltidstjänst. Hon stod i kö på olika boendesidor och sökte även aktivt boende på bland annat Facebook och Blocket, men utan resultat. När hemlöshetsrapporten skrevs flyttade familjen runt mellan olika tillfälliga boenden, vilket skapade stress och otrygghet för såväl Sara som barnen.

Fru talman! Namnet Sara är fingerat, men fallet är verkligt. Och tyvärr är fallet inte särskilt unikt. Sara och hennes familj är ett typexempel på hur människor råkar illa ut eftersom Sverige inte har en fungerande bostadsmarknad och på hur även människor med egen försörjning, egen inkomst, har svårt att ta sig ur hemlöshet.

Fru talman! Hemlöshetsrapporten innehöll också ett antal förslag på hur situationen skulle kunna förbättras - förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad, där hemlösheten minskar och familjer som Saras får stadigare boendeförhållanden. Några av de förslagen kommer vi att fatta beslut om här i dag.

Förenklat kan man säga att denna proposition handlar om två saker. För det första handlar den om att kommunerna får ett tydligare uppdrag att aktivt planera för bostadsförsörjningen på orten. Nuvarande kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning ersätts av en handlingsplan. Planen ska inkludera åtgärder för att hantera olika behov, till exempel nya etableringar i kommunen eller insatser för att minska hemlösheten. Handlingsplanen ska antas av kommunfullmäktige varje mandatperiod. Eftersom kommuner ofta är stora markägare ges också lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ett uttryckligt bostadsförsörjningssyfte.

Fru talman! För det andra reformerar vi lagstiftningen så att det tydliggörs att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut en köavgift av de sökande. En bostadskö blir givetvis inte kortare beroende på hur man fördelar ut bostäderna. Samtidigt kan konstateras att hur lång tid som gått sedan någon anmälde intresse för en bostad i alla fall inte per definition avgör vem som har störst behov av bostaden.

Lagstiftningen har redan tidigare medgett vissa avsteg, men rättsläget har varit väldigt oklart. Nu förtydligar vi detta, och kommunerna ges ökade möjligheter att fördela ut bostäder i bostadskön på andra grunder än kötid. Det här, fru talman, är förslag som en enig riksdag är beredd att ställa sig bakom.

Samtidigt finns det paradoxalt nog också en majoritet i kammaren som vill tillkännage för regeringen att den återigen bör komplicera lagstiftningen på detta område genom att införa nya regler för hur kommuner får fördela ut bostäder i bostadskön. Jag kan inte låta bli att konstatera att det, vilket vi också hört tidigare i debatten, är en ganska brokig argumentation som förs fram för att regeringen återigen ska se över lagstiftningen kring förturer i bostadskön. I dag förenklar vi, men vi riktar också ett tillkännagivande om att återigen försvåra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Riksdagen är givetvis fri att rikta tillkännagivanden till regeringen; det är en viktig del av den svenska parlamentariska demokratin. Men jag som ledamot är också fri att ifrågasätta att man återigen vill komplicera regelverket för kommunerna kring förturer. Är verkligen detta, fru talman, en av de mest prioriterade frågorna för regeringen att arbeta med på den bostadspolitiska fronten?

Fru talman! Som jag började mitt anförande med att konstatera bedriver den moderatledda regeringen en offensiv bostadspolitik. Förutom att arbeta med att minska regelbördan, korta ledtiderna och öka den byggbara marken vill vi också få till ett mer ändamålsenligt och fungerande regelverk - allt i syfte att återigen få en fungerande bostadsmarknad i Sverige.

Dagens beslut kommer inte att lösa bostadsmarknadens alla problem. Men de kommer att innebära ett tydligare uppdrag till kommunerna kring bostadsförsörjningen och ge utökade möjligheter för kommunerna att fördela ut bostäder i bostadskön till dem som behöver dem mest. Kort sagt: Dagens beslut ökar möjligheten för hemlösa som Sara och hennes barn att få en lägenhet i den kommunala bostadskön.