Herr talman! I dag debatterar vi ett lagförslag där regeringen vill ta bort möjligheten för asylsökande att få dagersättning om man själv väljer var man bor.

Dagersättningen uppgår till som mest 71 kronor om dagen, vilket är för lite för att leva på. 71 kronor om dagen räcker inte för att äta sig mätt, köpa SL-biljetter och mediciner, betala för läkarbesök och köpa vinterkläder. Det är någonting vi har diskuterat många gånger i den här kammaren.

När vi nu pratar om den här lagändringen är det viktigt att förstå att de flesta tror att den inte kommer att fungera. När den tidigare regeringen införde en liknande modell och sa att man inte ska kunna bosätta sig i vissa områden där det redan råder stort socialt utanförskap och få dagersättning om man är asylsökande eller flykting från Ukraina ledde det till att människor flyttade dit ändå, men blev fattigare. Det riskerar att bli effekten även av den här lagändringen.

Vi har hört två olika sätt att argumentera för att det skulle vara bra att ändra regelverket för var asylsökande får bo. Det ena går ut på att dagens system, där många asylsökande själva har valt att flytta till ett eget boende, har lett till att många har flyttat hem till släktingar. Man har flyttat till platser där man helt enkelt blir mer trångbodd, eller också har man flyttat nära många människor som man har kontakter med - till exempel för att man känner varandra från hemlandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny ordning för asylsökandes boende

Argumentet är att det här har bidragit till en ökad segregation och att segregationen kommer att minska om man i stället bestämmer att asylsökande ska bo på Migrationsverkets kollektiva boenden, alltså olika typer av förläggningar.

Det resonemanget haltar ju. Om man bestämmer att alla asylsökande ska bo på väldigt få platser kommer ju skolorna i dessa områden ofrånkomligen att få en hög andel barn som kommer från andra länder och ännu inte har lärt sig svenska. Det kommer också att leda till att det blir mycket svårare för vuxna att hitta jobb. Detta beror inte minst på att Migrationsverket ofta har boenden där det är som billigast att bo, det vill säga där ingen annan vill bo och ibland där ingen annan bor - alltså mitt ute i skogen, på olika campingar eller på lägergårdar.

Jag tror att vi måste komma bort från den här mentaliteten. Vi måste komma bort från att det antingen handlar om denna typ av kollektivboenden, där Migrationsverket hittar den billigaste lösningen, eller blir så att människor själva får lösa det hela på en bostadsmarknad som är jättesvår. Det är redan i dag jättesvårt för många barnfamiljer - för dem som inte har råd att köpa en egen bostadsrätt eller villa - att hitta tillräckligt stora lägenheter.

Jag tror att Migrationsverket måste jobba mer aktivt och hitta boenden på många olika platser. Myndigheten måste hitta riktiga lägenheter, speciellt för barnfamiljer och unga människor. Om du har flytt till Sverige på grund av att du har förföljts för din tro eller för din sexuella läggning ska du inte behöva dela rum med människor som är fördomsfulla just mot personer som du själv. Migrationsverket måste se till att människor får en egen trygg plats.

Det är därför vi i Miljöpartiet har lagt fram ett helt annat förslag, som vi på riktigt tror skulle leda till förbättringar såväl vad gäller segregationen som för asylsökandes trygghet här och nu och deras möjligheter att jobba och försörja sig.

Vi vet att man mår bättre om man får en meningsfull sysselsättning direkt när man kommer till ett nytt land. Det minskar risken för depression och andra utmaningar som gör att individen lider mer och får svårare att, efter en lång asylprocess, klara av svenska för invandrare eller att få ett jobb eller en utbildning.

Regeringens retorik har två olika spår, som jag sa tidigare. Det ena handlar om segregationen. Det andra blir väldigt tydligt när vi lyssnar på SD. Det handlar om att försämra de materiella villkoren, göra människor fattigare och göra livet sämre för människor som flyr till Sverige för att de inte ska vilja fly just hit.

Allt oftare hör vi att det pratas om människor som flyr som om de vore kriminella. Nu ska man få göra husrannsakan hos flyktingar för att kolla var de bor, så att de inte har valt att bo någon annanstans där de känner sig tryggare eller kan få jobb. Snart ska människor inte få åka vart de vill, utan de ska bara få vara i ett visst län.

Man ska inte få göra som en kvinna jag träffade, som flytt från Ukraina. Hennes mamma fick en lägenhet i Gävle, men själv bodde hon i Stockholm. Hon brukade ta tåget med sin femårige son och hälsa på mamman så ofta hon kunde. Sådana resor skulle bli kriminella med den politik som Sverigedemokraterna pratar om att regeringen vill införa. Som om asylsökande skulle hålla sig undan från den asylprövning de - många gånger med risk för sitt eget liv - har rest över halva jorden för att få! Det finns inget problem med att väldigt många som söker asyl i Sverige håller sig undan och gömmer sig från sina intervjuer hos Migrationsverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny ordning för asylsökandes boende

Den här retoriken handlar om att demonisera och kriminalisera några av samhällets mest utsatta, nämligen de människor som kommer hit och säger: Hej! Kan jag få skydd här? Kan jag få leva?

Herr talman! Från Miljöpartiets sida yrkar vi avslag på nästan allt i det här förslaget. Det finns dock en liten del som vi tycker att man måste jobba mer på. Det handlar om att få samhällsintroduktion från dag ett. Det är jätteviktigt att var och en känner till sina rättigheter. Vi vet att kvinnor som känner till sina rättigheter i större utsträckning kommer att kunna ta vara på dem. Samma sak gäller för barn. Samma sak gäller också för män, ungdomar och äldre. Samhällsintroduktion är jätteviktigt.

Jag yrkar därför bifall till reservation 2 i betänkandet. Jag hoppas att vi blir allt fler som tar som vår uppgift att sluta misstänkliggöra de mest utsatta i vårt samhälle och sluta tala om människor på flykt som om de ville komma hit för att begå brott. Den retoriken och det tankesättet genomsyrar tyvärr mycket av denna debatt, och jag beklagar det. Det är inte så vi bygger en stark gemenskap och tillit i vårt samhälle. Tvärtom polariserar det när grupper ställs mot grupper.