Fru talman! Det här är en intressant kväll, måste jag säga. Det kommer olika vågor av frågor från oanade håll. Det känns lite spännande.

I övrigt kan jag tycka att det är väldigt mycket "Ropen skalla - mer alkohol åt alla!". Så lyder ropen delvis från höger men framför allt från Centerpartiet. Det såg jag kanske inte komma, att ni i Centerpartiet skulle vara riddaren av mer alkohol till alla. Jag är lite förundrad, men det kanske vi inte ska gräva i här.

Vi ska inte diskutera gårdsförsäljning nu - den debatten kommer vi att ha framöver. Men när folkhälsominister Forssmed tvingades släppa igenom gårdsförsäljningen - det är så jag ser på det - gick oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner i Stockholm omedelbart ut och föreslog söndagsöppet på Systembolaget för att föräldrar skulle kunna fixa sitt livspussel. Jag tyckte att det var ett lätt snedsteg. Det var lite aningslöst, och det var noll koll. Alkohol är en väldigt farlig vara. Det är ingen vanlig vara, utan det är faktiskt en drog. 10 procent - 215 000 - av alla barn i Sverige skulle drabbas oerhört om Systembolaget försvann, om monopolet rubbades och om vi skulle ha söndagsöppet på Systemet. Det måste jag säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Fru talman! Vi vill se en lagändring om främjandeförbud när det gäller distanshandel av alkohol. De senaste åren har det dykt upp nya typer av försäljningsverksamheter lite runt om i Sverige. Det måste vi titta på.

Marknaden är alltid ute efter att sälja. Som politiker måste vi vara vaksamma på det. Vi anser att det inte bör vara tillåtet att använda tillsatser av smakämnen som gör tobaksfritt snus attraktivt för barn och unga. Det är det nu; det kan vi se. Vi vill att myndigheterna ska titta på detta och eventuellt komma med ett förbud. Det är viktigt, för i dag kan vi se en enorm ökning av antalet barn och unga som använder snus.

Fru talman! Åren 1986-1987 jobbade jag med hivinfekterade som var beroende på LVM-hemmet Serafen. Då hade nämligen hiv kommit till Sverige. Personerna på det behandlingshemmet, som låg mitt emot Stadshuset, visste att de skulle dö. Hiv var på den tiden en dödlig sjukdom, infektion. Men det var något som gjorde skillnad för dessa kvinnor och män. De hade alla egna lägenheter. Alla hade kontakter med beroendeenheter, socialtjänsten och psykiatrin. Man lade ned väldigt mycket resurser på beroende på den tiden.

Det var inte som nu, när många är helt under isen och glömda. Det var före 90-talskrisen och de enorma nedskärningarna i offentlig sektor, före kriminaliseringen av eget bruk och före utförsäljningen av allmännyttan. Och det var innan misär blev legio för så många. Detta har politiker blundat för i decennier. Jag tycker att vi, samtliga partier, borde skämmas för det. Såg ni Uppdrag granskning för en vecka sedan? Ni kan se det på SVT Play. Man visade tydligt vad detta har lett till. Det är alltså en fruktansvärd misär här utanför.

Under åren 1993-2022 har antalet anmälda narkotikabrott gått från drygt 40 000 till drygt 100 000 per år. I dag utgörs över 90 procent av de anmälda narkotikabrotten av innehav för eget bruk. Det finns inga data som tyder på att kriminaliseringen av eget bruk, som infördes 1988, följts av minskat utbud av narkotika, högre priser, färre öppna drogscener, minskat bruk i befolkningen, färre människor med problematiskt narkotikabruk, minskat vårdbehov eller någonting annat. Utvecklingen har gått åt precis motsatt håll, och det tycker jag att vi ska titta på. Jag tycker att det vi ska titta på är forskning och evidens, inte hemmagjorda små idéer vi har om saker och ting. Detta är otroligt viktigt.

Vi har fortfarande en enorm narkotikadödlighet. År 2022 var det 519 narkotikarelaterade dödsfall, och det var återigen en uppgång.

Det är kanske dags för oss att lämna den straffande och ineffektiva narkotikapolitik som vi har och i stället bygga detta på vård, prevention och skademinimering. Några har nämnt det här. De polisiära resurserna ska ju inte fokusera på den enskilda brukaren utan på helt andra personer uppe i hierarkin, så att säga. Det handlar om droghandel, smuggling och så vidare - det som finansierar gängkriminaliteten.

ESO-rapporten Bruk och Straff, som kom 2023, visar att dagens beroendepolitik inte motsvarar kunskapsutvecklingen som skett på området eller samhällets behov. Allt fler far illa - det finns statistik på det. Och de metoder som används inom socialtjänst och beroendevård är inte adekvata.

Det är positivt att se att det i Sverige inte är lika socialt accepterat att bruka narkotika som det är i många andra länder. Men kriminaliseringen av eget bruk har medfört en väldigt repressiv syn på personer i beroende, vilket har många negativa konsekvenser. Det har jag redan nämnt. Vi riskerar helt enkelt att polisen fokuserar fel. En bestraffande narkotikapolitik minskar varken införseln eller tillgången.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Det är många som vill utreda detta. Det är inte bara Vänsterpartiet, utan det är också Sveriges Kommuner och Regioner, Folkhälsomyndigheten, väldigt många forskare och så vidare som vill se om det finns skäl att göra något för att underlätta för personer med missbruk och beroende att söka hjälp. Vi anser att regeringen bör utreda hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare och deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet.

Vi anser också - det tog vi upp på vår kongress i maj förra året - att målet för den svenska narkotikapolitiken bör ändras från ett samhälle fritt från narkotika till ett samhälle med minskade skador av narkotika utifrån en restriktiv syn på narkotika.

Jag vill yrka bifall till reservation nummer 10.

I mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen utredningen om en svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar, kallad Narkotikautredningen. Den har presenterat sina synpunkter. Bland annat rekommenderades regeringen att anta ett program för att minska dödsfall till följd av narkotika- och läkemedelsförgiftningar. Det borde vara väldigt användbart i dessa tider. Betänkandet innehåller även flera förslag om hur narkotikaanvändningen kan minska bland unga och hur vi kan bygga upp vård för detta.

Nu får man gå ut med något slags allmän efterlysning av den här utredningen. Den är ju inte här, utan den är där. Den borde vara klar för att komma tillbaka, så att man kan titta på detta. Vi har välkomnat hela betänkandet, och nu väntar vi på att det ska bli action runt det.

Fru talman! Nu ser vi äntligen att regeringen har rört sig några snigelsteg framåt när det gäller frågan om samsjuklighet. Vi anser att det behövs en öppen beroendevård med en tydlig ansats att gripa in tidigt, innan det skadliga bruket har accelererat och skapat problem med bostad, försörjning med mera.

Forskningsresultat visar att nio av tio personer med missbruk eller beroende helst vill söka hjälp inom hälso- och sjukvården. Endast 5 procent vill ha hjälp av socialtjänsten. I de flesta jämförbara länder organiseras vården annorlunda än i Sverige. Vi är inte världsbäst. Ibland är det bra att titta sig runt omkring. Dessa länder har också mycket, mycket lägre dödstal.

Den här problematiken adresseras i Samsjuklighetsutredningen. Nu väntar vi på att det ska hända något mer utifrån den delegation man har valt att tillsätta, för i Sverige går det väldigt långsamt när det gäller narkotikapolitik, måste jag säga.