Fru talman! Jag vill börja med att lyfta fram de människor i vårt samhälle som varje dag, antingen i sitt arbete eller ideellt, arbetar med att stötta och hjälpa människor som på ett eller annat sätt har hamnat i ett beroende av det som vi debatterar i dag.

Civilsamhället blir kärnan i detta arbete, oavsett om det är en kyrka, en stadsmission eller idrottsföreningar. Alla gör otroligt värdefulla insatser i detta. Det är människor som bryr sig om andra, som inte ger upp, som erbjuder tak över huvudet och mat på bordet och som ser sin medmänniska. De är envisa, och de är tålmodiga. När den som har hamnat i ett problematiskt beroende förlorar allt - vännerna, familjen och till och med myndigheternas stöd - är det dessa ideella hjältar som fortsätter att stötta och hjälpa.

Ett tungt ämne som det här får mig att tänka framför allt på de barn som lever i ett hem där en av eller båda föräldrarna har ett missbruk. Dessa barn är alldeles för många. Politiken måste göra mer.

Det spelar roll att vi har Systembolaget i Sverige i dag. Det spelar stor roll var dess butiker finns, hur många de är, när de har öppet och hur de utövar sin försäljning. Det spelar roll att unga får visa sitt legg där. Till och med vilket varv man går i butiken spelar roll för hur mycket man får med sig när man går därifrån. Varför spelar detta roll? Jo, för de människor som drabbas av alkoholens baksidor, även barnen, spelar det roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Fru talman! Förra året kunde det överdoshämmande läkemedlet naloxon börja säljas receptfritt på apotek. Det är mycket välkommet att tillgängligheten på motmedel som räddar liv vid överdoser har ökat. Nu behöver ännu fler samhällsviktiga yrken utrustas med naloxon. Fältarbetare, brandmän och poliser är några exempel på personer som kan tänkas möta överdoserade människor. När, inte om, sådana situationer uppstår måste vi kunna rädda människors liv.

Vi behöver fler förebyggande och skadereducerande åtgärder inom svensk narkotikapolitik. Det ska vara självklart att de som lider av skadligt bruk och beroende av narkotika får en god vård och rätt hjälp att bli friska och komma tillbaka till samhället. Vi får inte ge upp den idén.

Vi som har vandrat nära en människa som lever i ett beroende, där det ena återfallet avlöser det andra, vet att alla till slut ger upp om dessa människor. Familjen orkar inte. Vännerna orkar inte. Till slut orkar de inte själva. Det är då, när alla andra har gett upp, som det offentliga behöver steppa upp.

Därför behöver vi, anser Liberalerna, brukarrum där personer som har ett skadligt beroende kan inta narkotika som de själva har köpt och tagit med utan att riskera ett polisiärt ingripande.

Enligt studier som Narkotikautredningen hänvisar till leder brukarrum inte till ökad användning av narkotika eller risktagande. Däremot är forskning viktigt för att visa de tydliga fördelarna med brukarrum, och vi behöver se bättre vilken effekt de har.

Brukarrum minskar överdosrelaterade skador och dödsfall och osäkra användarbeteenden och underlättar vården av och framför allt stödet till personer som alla har gett upp om. För dem som ingen längre ser något hopp för kan brukarrum vara en plats för ett mänskligt möte som kan leda till en livsavgörande vändning. De som behöver hjälp måste få vård snabbt, och ett brukarrum kan vara ett viktigt steg på vägen.

En person som är fast i beroende är inte fri. I Sverige behöver vi utvärdera vår narkotikapolitik på ett förutsättningslöst sätt. Målet måste vara att rädda liv, förhindra lidande och öka människors värdighet. Vi behöver en socialpolitik och en hälso- och sjukvård som är grundad på kunskap och beprövad erfarenhet.