Herr talman! Sverige är i många stycken ett alldeles fantastiskt avlångt land med stora ytor, sjöar och landskap. Vi har en jämställdhetspolitik som genom åren har drivits fram av tidigare politiker, så vi har ett i stora stycken jämställt land. Vi har en utbildningssituation som gör att vi i riksdagens kammare är eniga om att vi ska ha ett generöst och tillgängligt studiemedelssystem.

I många avseenden har Sverige tagit sig fram väldigt bra genom århundradena och årtiondena. Nu står vi här 2025 och blickar ut och diskuterar studiemedelssystemet.

Vi kan dock se två oroande utvecklingar som har direkt bäring på dagens debattämne. Vi ser hur svensk forskning stadigt tappar i kvalitet. Så har det varit i 20-30 år. Regeringen lägger fram en forskningsproposition som inte ser problemen utan fortsätter i invanda hjulspår. Om svensk forskning fortsätter att dala kommer också innovationerna att dala. Då kommer kvaliteten på företagen också att dala.

Sveriges enda chans att utvecklas är att vi klarar av att ha ett högt kunskapsinnehåll i de produkter och tjänster som våra företag tar fram. Det handlar om produkter och tjänster som går på export. Det är Sveriges sätt att konkurrera. Vi kan inte konkurrera med låga löner i Sverige. Det var länge sedan vi var ett sådant land. Vi behöver en politik för att stärka svensk forskning.

Det andra djupt oroande området är den svenska arbetslösheten. Vi är ett av Europas sämsta länder när det gäller att sätta folk i arbete. Det finns ett enormt glapp på svensk arbetsmarknad. Det finns väldigt många arbetslösa och samtidigt många företag och offentliga verksamheter som skriker efter kompetent arbetskraft.

Det finns ett glapp mellan personers utbildning och de jobb som finns och kommer att finnas framöver. Tidigare var industrijobb och kanske vissa hantverksjobb tämligen enkla, men så är det inte i dag. Vi behöver skärpa vår utbildningsnivå. Vi behöver matcha bättre i vårt land.

Centerpartiet driver en politik när det gäller högre utbildning och forskning som bygger på tre hörnpelare. Först och främst vill vi se en stärkt akademisk frihet, för på det sättet bygger vi också kvalitet i vår forskning och så småningom innovation i vårt företagande. Vi vill se en stärkt utveckling av våra lärosäten, och vi vill inte minst ha en tillgänglighet för högre utbildning i hela landet och under hela livet.

Jag vill här peka på två aspekter rörande studiestöd. Det ena är att vi vill utveckla - jag ska inte säga "reformera" - studiestödet, så att det blir mer flexibelt för att bättre möta den arbetsmarknad vi har i dag. Men vi vill också göra det mer möjligt än det är i dag för studenter att ta ett arbete vid sidan av. Låt mig säga någonting om dessa båda förslag.

Arbetsmarknaden är sannerligen annorlunda 2025 än den var för bara 10-20 år sedan. Det är inte särskilt troligt att de som i dag går ut på arbetsmarknaden kommer att få en guldklocka efter att ha varit på samma arbetsplats i 25 år. Så ser arbetsmarknaden inte ut längre. Vi måste ställa om under livet. Vi måste finna nya möjligheter. Den teknologiska utvecklingen rusar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Då kan vi inte ha ett studiemedelssystem som bara riktar sig till människor som så att säga lever under normala omständigheter, alltså personer som är 20 år, har gått en gymnasielinje och söker sig vidare. Det är ett studiemedelssystem som är rigitt och fyrkantigt.

Vi behöver ett flexibelt studiemedelssystem som riktar sig också till dem som kanske är ensamstående föräldrar på landsbygden och inte har möjlighet att fara in till universitetsstäder och studera. Vi behöver ett studiemedelssystem som gör det möjligt för fler att tillgodogöra sig studier på högre nivå.

Vi vill se en morot i systemet, och det är en examenspremie. Det är ett system som finns i Norge och som har god funktion. Detta är av två skäl. Det första är att det i dag är många som går långa utbildningar men kanske får jobb innan studierna är klara. Det kan handla om dataingenjörer, som är väldigt eftertraktade. Men om några år kanske den personen blir arbetslös och står där utan examen. Vi vill ha en morot, så att man faktiskt avslutar sina studier i tid. Det andra gäller personer som kämpar med sin utbildning och som skulle kunna avsluta studierna om de kämpar lite till. Då kan de få en ekonomisk gratifikation. Därför yrkar jag bifall till reservation 6 om just examenspremier och att avsluta studier i tid.

Den andra aspekten handlar om arbete vid sidan om studierna. Vi har motionerat om detta tidigare. Vi vill helt enkelt ta bort fribeloppsgränsen för studielån. Studiemedlet är utformat med en del som är bidrag och en del som är lån. Bidraget vill vi låta vara som det är, men när det gäller den del som är studielån vill vi att våra ungdomar, oavsett ålder, ska kunna ta ett arbete vid sidan och inte straffas för sitt nit och slit. Det är ganska rimligt.

Vi vill ta bort fribeloppsgränsen. Den tjänar ingenting till, helt enkelt. Nu befinner vi oss i en situation där man kanske tvingas välja bort ett extrajobb i livsmedelsbutiken eller vad det nu kan vara för att man straffas ekonomiskt. Ett sådant system vill vi inte se.

Herr talman! Den enda reservation jag kan yrka bifall till är alltså reservation 6, så det gör jag.

(Applåder)