Fru talman! Det är inte direkt någon nyhet att många har stora svårigheter att ta sig in på bostadsmarknaden i dag. Utmaningarna för bostadsförsörjningen är stora. Förutom den avstannade byggtakt vi sett de senaste åren är det tydligt att utbudet på bostadsmarknaden inte matchar människors bostadsbehov.
Det finns stora utmaningar med alltifrån ansträngd boendeekonomi till osäkra boendelösningar och hemlöshet. Vissa grupper drabbas extra hårt av en tuff bostadsmarknad, som barnfamiljer med svag ekonomi eller våldsutsatta som snabbt kan behöva ett nytt boende.
Boverket uppskattade i en utredning från 2021 att 56 000 hushåll i Sverige var trångbodda med en ansträngd boendeekonomi och att 44 000 hushåll av dessa var familjer med barn som bodde hemma.
Den proposition vi debatterar har namnet Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Tyvärr är det en tunn samling åtgärder vi ser i dag, trots ett skriande behov av att skapa möjligheter för fler att hitta en bostad där man också kan skapa sig ett tryggt hem. Detta är också extra tråkigt då flera relativt nya utredningar tagit fram en större samling åtgärder som tillsammans faktiskt skulle kunna göra skillnad för ganska många.
Att se regeringens proposition är som att titta på ett trasigt pussel. Man kan ana en bild och några färger, men man får inte direkt ett sammanhang. Alldeles för många pusselbitar saknas.
Jag vill därför börja med att lyfta upp behovet av en samlad bostadspolitik - en politik som syftar till att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder, och en politik för att främja jämlika uppväxtvillkor och för att motverka boendesegregation och hemlöshet. För att uppnå detta behövs faktiskt politik på alla nivåer.
Jag ställer mig bakom att de nuvarande kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjningen nu ersätts av en kommunal handlingsplan för bostadsförsörjningen, för handling är ju vad som behövs. Den självklara kopplingen till att bostadsförsörjningen även är en nationell angelägenhet saknas dock i regeringens proposition.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Staten behöver ta sin del av ansvaret för den nationella bostadsförsörjningen och inte skjuta över allt ansvar på kommunerna. I betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som delvis ligger till grund för regeringens proposition, är den kommunala handlingsplanen tätt knuten till en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning för att tydliggöra hur stat och kommun ska hjälpas åt med bostadsförsörjningsfrågorna. I betänkandet föreslås att den nationella handlingsplanen ska presenteras i början av varje mandatperiod. Detta står vi i Miljöpartiet bakom.
I propositionen från regeringen läggs i stället allt ansvar på kommunen. För mig är det obegripligt att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning inte tagits vidare i propositionen. Att det motiveras med att förslaget fortfarande bereds i Regeringskansliet verkar ganska osannolikt när regeringen samtidigt nu går vidare med kraven på en kommunal handlingsplan, men också efter att jag lyssnat på den tidigare debatten i dag. Vi som vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning får helt enkelt hålla utkik efter en ny proposition från regeringen - en proposition med åtgärder som hänger ihop.
Vi har också en förhoppning om att i en eventuell kommande proposition få en ny samlad bostadsförsörjningslag som omfattar såväl stat som kommun. Vi vill se en lag som förtydligar det gemensamma ansvaret mellan stat och kommun för bostadsförsörjningen. Där ska ett arbete inriktat på mål och åtgärder ingå. Vi vill också se ett gemensamt mål för bostadsförsörjningen, som syftar till att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder med jämlika uppväxtvillkor utan någon boendesegregation eller någon hemlöshet.
För att ta detta arbete vidare och tydliggöra det gemensamma ansvaret vill vi också att regeringen ska inrätta ett råd för en socialt hållbar bostadsförsörjning där regeringen varje år skapar ett forum för diskussioner om åtgärder som behövs för att utveckla mer politik för att fler ska kunna få tillgång till en lämplig bostad.
Fru talman! Jag nämnde tidigare att vissa grupper är extra viktiga att ha i åtanke när det gäller att trygga möjligheten till en fast bostad. Det gäller exempelvis barnfamiljer och våldsutsatta. Det är därför välbehövligt att det införs en reglering som tydliggör att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer i bostadskön, eftersom vissa utsatta grupper kan drabbas oerhört hårt av en osäker bostadssituation. En diskussion om vad som går att göra finns i vissa kommuner.
Vi tycker samtidigt att det är viktigt att bostadskön fortsatt har kötid som huvudprincip och att den huvudsakliga andelen av bostäderna ska fördelas baserat på kötid. Det är därför viktigt att kommunerna håller sig till vissa i förväg bestämda regler när det gäller vilka fall som behandlas som förturer.
För många är det trots betalningsmöjligheter svårt att komma in på hyresmarknaden på grund av att de krav som en hyresvärd ställer på sin hyresgäst kan vara mycket höga. Därför hade Miljöpartiet även velat se att regeringen tog vidare förslaget från SOU 2022:14 gällande en reglering av kraven som en hyresvärd får ställa. Vi tycker att det finns ett stort behov av att sätta ramar för de krav som hyresvärdar ställer på en ny hyresgäst när ett hyresavtal tecknas. Kraven behöver vara rimliga när det gäller exempelvis en hyresgästs betalningsförmåga, så att man inte stänger ute en stor grupp som väl skulle klara av att betala den hyra som begärs.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Fru talman! Sist men inte minst skulle jag återigen vilja lyfta frågan om hyresgarantier för barnfamiljer. När regeringen för ungefär ett år sedan presenterade den proposition som vi diskuterar i dag var obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer själva huvudnumret. Syftet var mycket lovvärt, nämligen att underlätta för bostadslösa barnfamiljer att få tillgång till en bostad, med stat och kommun som garant för att hyran kommer att betalas. Men som vi tidigare har diskuterat smögs förslaget iväg lite diskret, utan förklaring, trots att pengarna till kommunerna finns kvar i den nationella budgeten.
Vi vet att barn som lever med en osäker boendesituation drabbas extra hårt. Man lever i osäkerhet, kanske i tillfälliga bostäder hos släkt och vänner. Man kan behöva byta skola ofta och riskerar att förlora sina sociala sammanhang med vänner och fritidsaktiviteter. Att satsa på trygga bostäder för just barnfamiljer kan därför vara en av de viktigaste bostadspolitiska åtgärder vi kan vidta. Frågan handlar inte främst om att någon annan ska betala hyran utan om att barnfamiljerna ska få tillgång till en lägenhet genom att det för hyresvärden finns en garanti om att hyran kommer att betalas.
Jag har framför mig en lång lista på åtgärder som jag hade velat se i betänkandet. Svaret från regeringen när det gäller flera av dem är att de bereds i Regeringskansliet, vilket oftast är en omskrivning för att ministern har lagt frågan åt sidan. Jag hoppas verkligen att det inte är så i det här fallet, och jag vill därför att regeringen återkommer med en ny proposition som kompletterar den som vi nu har debatterat och därmed kompletterar det trasiga pussel vi har framför oss med alla de bitar som saknas.
I dag har Socialdemokraterna yrkat bifall till reservation 5 om hyresgarantierna. Jag väljer därför att yrka bifall till reservation 4, som handlar om en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning.