Fru talman! Moderaterna har under lång tid drömt om att sälja ut. I början av 2000-talet författades en lista med över 30 företag som de ville göra sig av med. Det var bland annat Apoteket, Samhall, Svenska Spel, Bilprovningen, Telia och SJ. Då ville man till och med sälja ut Öresundsbron.

När Moderaterna tog regeringsmakten 2006 gjorde de verklighet av sina planer. Tillsammans med de andra partierna i alliansregeringen gjorde man en gemensam lista med ett antal statliga bolag som skulle säljas ut.

Flera bolag såldes också. I vissa fall såldes hela bolag och i andra fall delar av bolag. Man sålde statlig egendom, i flera fall till underpris. Det var företag som spelat en viktig roll på den marknad där de varit aktiva och som samtidigt levererat bra intäkter till statskassan.

Sedan 2006 har statens intäkter av bolagsportföljen mer än halverats på grund av utförsäljningar. Huvudsyftet för staten med att äga och driva bolag är kanske inte, som sagt, att tjäna pengar. Men det går inte att bortse från att utdelningarna till staten kraftigt har minskat på grund av utförsäljningar.

Det ska givetvis finnas goda skäl till statligt ägande av bolag. Jag kan nämna några exempel. Det handlar om att garantera viktig samhällsservice i hela landet, att säkra viktig infrastruktur, att bryta upp dominans på marknaden och att motverka osund konkurrens. I verksamhetsberättelsen för bolag med statligt ägande skriver finansministern själv att de statliga bolagen bidrar till stabilitet i kriser, motverkar osund konkurrens och levererar till hela Sverige.

Vi har gemensamt ägda bolag för att tillvarata gemensamma intressen. Men med Moderaternas tidigare utförsäljningsiver i åtanke är det naturligt att man undrar vilka bolag som de vill sälja nu när de återigen har regeringsmakten. På den där listan finns ett antal företag kvar som inte är sålda.

Nu hävdar finansministern att man inte har någon plan för utförsäljning, men det är svårt att se att det stämmer. Man sålde nyligen sista andelen av Bilprovningen. Det finns ett bemyndigande om att sälja exempelvis Lernia AB. Och den gamla idén om att sälja SBAB verkar leva vidare.

Sammantaget väcker detta ett antal frågor. Finns det fler bolag som finansministern menar inte har i den statliga bolagsportföljen att göra? Är listan lika lång nu som den var tidigare? Hur många bolag vill man sälja ut?

På vilket sätt menar finansministern att man kan tillgodose de samhällsintressen som inte längre kan tillgodoses genom statligt ägande efter en försäljning av ett statligt bolag? Hur ska man agera för att tillvarata de gemensamma intressena? Hur tänker man sig, till exempel, att man ska öka konkurrensen på bolånemarknaden om man säljer SBAB?