Fru talman! Jag måste erkänna att jag har lite svårt att hänga med i resonemangen. Jag tror att de allra flesta vet om att barnbidraget inte indexeras. Det ser de flesta föräldrarna på sina konton. Det är ingenting som döljs av något parti här i riksdagen. Visst var det flera år sedan det höjdes. Det kommer säkert att höjas under några år framöver - jag vet inte. Men min poäng är att det här inte är någonting som döljs. Som jag sa från början är det så att många av våra ersättningar höjs med inflationen medan många andra inte gör det, till exempel akassa och barnbidrag.

Det som vi prioriterar och har prioriterat är att få ned inflationen och stärka hushållen och deras köpkraft. Vi har prioriterat välfärden när det varit extra tufft. Vi ser också till att lägga resurser på det som ökar tillväxten på kort sikt och på lång sikt. Min målbild är alltid att hushållen ska stärkas.

Jag har haft glädjen att sitta här i riksdagen sedan 2006. Vi började sänka skatten på låg- och medelinkomster vid 2007. Fram till i dag har en sjuksköterska bara på grund av våra skattesänkningar fått 4 000 mer i månaden. Vi har sänkt skatten för människor som arbetar. Detta tycker man olika om. Vänsterpartiet vill hellre höja skatter. Man gör det här i Stockholm och på många andra ställen - nej, inte i Stockholm, men i budgeten höjs det skatter, kan man säga, så jag är inte helt fel ute.

Jag vill gärna fortsätta att sänka skatter för hårt arbetande människor. Det vi har pratat om nu är inte självklart, men jag tror i grund och botten att det är en bra inriktning att inte allt skrivs upp med inflationen. I så fall skulle det inte finnas möjlighet att prioritera reformutrymmet, som inte uppstår i hokuspokus utan uppstår för att ekonomin växer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.