Fru talman! Det som interpellanten lyfter upp är en viktig diskussion. Det har också blivit tydligt under de här åren med hög inflation. Alla hade kanske inte funderat på indexeringar, men indexering har helt plötsligt blivit något väldigt viktigt. Många av våra ersättningssystem indexeras på olika sätt utifrån inflationen. Det kan gälla ersättningar men också en del skatter. Det har det blivit en debatt om, och det tycker jag är bra.

När det gäller detta och de frågor som jag har fått av ledamoten om hur ett reformutrymme uppstår delar jag den bilden. Det är nummer ett. Nummer två gäller hur det kom till en gång i tiden. Jag var inte med här på 90talet och diskuterade ramverket, men det är i grund och botten precis som interpellanten säger: Skatteintäkter växer, men vissa utgifter växer inte på samma sätt.

Varför tycker jag inte att det ska ändras? Min uppfattning är att det ändå är en i grunden god ordning. I olika tider kan en stat behöva prioritera olika saker. Ett exempel är att kommuner och regioner under perioden med hög inflation drabbades enormt av höga pensionskostnader. I år är de kostnaderna 50 miljarder lägre än förra året på grund av att inflationen har kommit ned. Det visar att det behövdes att vi där och då lade 40 procent av reformutrymmet på att hjälpa kommunerna och regionerna. Det hade inte kunnat göras om allt hade varit intecknat på olika sätt, oavsett vilken variant man hade valt.

Det finns perioder då vi måste lägga mer pengar på kriminalvård och försvar än i andra perioder. Nu är det dessvärre en sådan period. Jag önskar att det inte vore så.

Självklart kan man ha olika ingångar i detta. Man kan alltid diskutera vad som behöver indexeras och inte. Men jag tycker ändå att det är en god ordning att vi från statens sida ser till att skjuta till resurserna där de bäst behövs under den period som man lever och befinner sig i.