Fru talman! Bakgrunden till interpellationen är alltså de prognoser vi har sett och en regering som har varit väldigt optimistisk och sagt: Nu kommer vändningen, och nu kommer ljusningen! Nu vänder det uppåt. Vi har lagt fram välavvägda budgetar. Vi gör rätt, och vår politik gör stor nytta!

Jag har inga problem med de retoriska vinklingarna. Men någonstans måste man titta på resultatet, och där sticker inte Sverige ut i något positivt hänseende. Vår tillväxt har inte överglänst den i resten av Europa. Arbetslösheten har utvecklats mer negativt än i de övriga europeiska länderna. Om Sverige hade haft samma genomsnittliga utveckling som Europa när det gäller arbetslöshet hade 50 000 färre människor gått arbetslösa i Sverige.

När det gäller konkurser, inte minst i nyföretagande, som vi vet är en viktig del av både progressivitet och tillväxt av nya jobb har vi ganska svaga siffror just nu. Det präglar samhället.

Därför hade regeringen kanske inte bara behövt vara nöjd, utan man kunde också ha funderat på om man har gjort rätt avvägningar. Jag menar inte heller att en enskild budget mellan regering och opposition gör så enormt stor skillnad. Det gör skillnad för människors vardag om de får en barnbidragshöjning eller inte eller om man satsar på de sämst ställda pensionärerna.

Min poäng är inriktningen. Hade regeringen i högre grad haft vanlig hushållsekonomi och välfärdens finansiering i fokus hade vi inte haft ett lika stort tapp. Hade regeringen vågat diskutera bostadssektorns enorma utmaningar hade man inte dragit bort de få statliga insatser som fanns, och om man ändå hade gjort det hade man behövt hitta på något annat.

Regeringen har hela tiden bara trott att det ska vända, och det har blivit kostsamt för Sverige. Nu är man där igen och talar om utvecklingen framöver. Regeringen beskriver industrin på ett korrekt sätt; jag har inga problem med det. Frågan är bara: Vilka insatser ser vi att regeringen har gjort? Det är ett haveri kring energipolitiken så här långt. Regeringen har inte det ledarskap i klimatfrågorna som näringslivet efterfrågar. Sverige har också andra konkurrensnackdelar gentemot en del av europeisk industri som jag inte tycker att regeringen tar tag i.