Fru talman! Jag tackar för interpellationen. Det är trevligt att ses så här och tala om ett ämne som är svårt och mycket viktigt, nämligen bedömningar av ekonomin.

Jag vet att Mikael Damberg som tidigare finansminister vet att det här är något som man, så att säga, inte snyter ur näsan. Det finns en stor kompetens runt om på våra myndigheter och på Finansdepartementet, där man just nu jobbar febrilt med att hela tiden kalibrera och ta fram så bra prognoser som det bara är möjligt.

Låt mig stanna där. Det blir kanske lite tekniskt nu, men jag ska lägga en minut på detta. En prognos handlar om siffror, det vill säga att man gör en bedömning av arbetsmarknadsläget, tillväxten och mycket annat, men en prognos handlar också om osäkerheten och hur stor man bedömer att den är.

När det gäller den delen, som jag har nämnt på varje pressträff som jag har haft, kan man konstatera att osäkerheten bara blir större och större. Det är inte bara vi i Sverige som ser detta, utan det är verkligen så. Det var länge sedan det var så komplext att göra prognoser, av flera skäl som jag vill nämna.

Det första är höginflationsmiljön. Nu lämnar vi en miljö som vi inte har haft på 30 år, och hushållen reagerar inte exakt på samma sätt i dag som man gjorde då. Jag träffade IMF i dag på Finansdepartementet, och alla brottas nu med hur konsumtionen kommer att utvecklas i olika länder. Det var det första.

Det andra är att det är mångfasetterat. Vi har ett krig i vårt närområde, energisystem som inte fungerar som de ska och så vidare. Detta gör också att osäkerheterna är stora.

Det tredje som kan adderas är den politiska osäkerheten i många länder, som Mikael Damberg var inne på. Det handlar inte bara om strukturella problem, till exempel i Tyskland och deras ekonomi, utan också om regeringsutmaningar. Nu när vi behöver Frankrike och Tyskland som mest hoppas vi att de så snart som möjligt kan komma fram till en stabil politisk konsensus. Det vore bra för hela Europa.

Det är självfallet inte lätt att göra prognoser, men jag skulle säga att vi i Sverige har duktiga prognosmakare. Jag vet inte om det är någon som träffar exakt rätt någon gång, men min bedömning är att våra svenska prognoser ligger i linje med många andra.

Sedan får man hela tiden revidera prognoserna utifrån utfallet, för man vet inte exakt hur exempelvis svenska hushåll reagerar på räntesänkningar eller skattesänkningar. Det får vi se här nu under året. Dessutom handlar det såklart om vad som kommer att hända i den tyska ekonomin.

Det finns två ganska stora variabler. Vi har just nu en inhemsk lågkonjunktur som beror på hög skuldsättning och höga räntor. Vi ser ändå optimistiskt på det. Sedan har vi en osäkerhet i Europa - i Tyskland och på många andra ställen.

Jag vet inte om det är någon som har frågat om det, men den budget som vi har lagt fram är väl avvägd i det läge vi nu befinner oss i. Vi har ett starkt utrymme att göra mer om det behövs. Det kommer en vårproposition och en vårbudget lite längre fram, och vi följer självfallet utvecklingen noga.

Det är ändå glädjande att statsfinanserna är starka, en bild som jag vet att vi delar, och det finns möjlighet att göra mer om så krävs.