Herr talman! Jag kan tänka mig att det ligger en hel del i det som Håkan Svenneling sa på slutet, det vill säga att det som vi har sett utfallet av här är någon form av diskussion i regeringen. Den känsla man får är att UD:s ena del inte riktigt vet vad UD:s andra del gör. Ena veckan röstar man som sagt för en resolution i FN:s generalförsamling där det sägs att UNRWA är helt avgörande för att kunna klara de här uppgifterna framöver. Bara några veckor senare drar man in allt ekonomiskt stöd till just UNRWA. Den här senare delen är biståndsministerns fråga. Det kan mycket väl vara så att det förts en intern diskussion på UD som nu uppenbarligen har vunnits av dem som är emot UNRWA.

Det här är väldigt allvarligt. Utrikesutskottet hade i går besök av Tom Fletcher, chef för FN:s organisation OCHA, som samordnar det humanitära stödet. Han undersök återigen hur viktigt UNRWA är för att kunna lösa de väldigt stora uppgifter som nu finns framför oss. Det är bara att konstatera att regeringen genom det här beslutet bryter mot FN-linjen, mot EU-linjen och faktiskt även mot sin egen politik. Här har vi inte fått några svar.

Jag fick dock svar från utrikesministern på Jordanienfrågan. Ja, säger utrikesministern, vi har haft kontakt med Jordanien. Man undrar ju vad Jordanien sa vid den kontakten. Förra gången ni skulle dra in stödet till UNRWA kom det väldigt kraftiga reaktioner från bland annat Jordanien. Man kan mycket väl tänka sig att det varit likadant här men att regeringen den här gången helt enkelt inte brytt sig om det.

Här sticker Sverige verkligen ut som ett land som fattar beslut som nästan inga andra länder fattar. Det enda rimliga i det här läget tycker jag är att ompröva frågan om stödet till UNRWA, så att vi återigen kan bidra till att upprätthålla den här organisationen, som är så enormt viktig för miljontals palestinier.