Herr talman! Tack, utrikesministern, för en del svar! Men det känns fortfarande som att en del frågor hänger i luften.
Jag vill först och främst tacka för det extra humanitära stöd som regeringen faktiskt har skjutit till. Det är välbehövligt. Det kommer sent, men det är bra. Det kommer dock inte på något vis att bidra till en hållbar lösning på själva konflikten. Det är det jag vill prata lite mer om just nu.
Det har påpekats av andra här i kammaren att regeringen säger en sak och gör en annan, särskilt när det kommer till synen på UNRWA. Det är inte bara i Gaza, på Västbanken och i Israel som UNRWA är aktiva, utan det gäller också i framför allt Libanon, Syrien och Jordanien, där mer än 3 miljoner palestinska flyktingar befinner sig.
Vad är tanken? Vem ska ta hand om dessa palestinska flyktingar när Sverige drar in stödet till UNRWA? Vad har man tänkt där? Det handlar inte bara om humanitärt stöd. Det handlar faktiskt om utbildning, skola, sjukvård och så vidare.
Det är lite grann av kirurgisk precision i fråga om vilka organisationer som regeringen tar bort stödet till. Det är inte bara UNRWA och följeslagarprogrammet, utan det är också åtta palestinska och israeliska MR-organisationer, alla de organisationer som Israel har varit ute och kritiserat. Precis de organisationer som Israel inte tycker om går regeringen efter och avslutar stödet till. Det känns som mer än ett sammanträffande. Det är ett konstigt sammanträffande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den efterlängtade vapenvilan, som kom i söndags, var nödvändig. Och vi har sett att det har kommit in betydligt mer humanitärt stöd till Gaza. Det är efterlängtat och väldigt välbehövligt.
Samtidigt har vi sett ett enormt ökat våld på Västbanken de senaste dagarna. Det ryktas att det är en eftergift till de mest högerextrema i den israeliska regeringen. Man tillåter ökat våld, och man har satt byar och hus i brand. Till och med israeliska militären har slagit till på en del ställen.
Det är då vi måste öka stödet till civilsamhället på marken. Vi måste öka stödet till det palestinska och det israeliska civilsamhället. Vi måste se till att följeslagare från runt om i världen finns på plats och bevakar och kan rapportera om det här.
Man kan se behovet av det här stödet och betydelsen av de här organisationerna. I ett upprop i Svenska Dagbladet i början av året berättade en rad israeliska organisationer just hur pass viktigt stödet till det israeliska och det palestinska civilsamhället är. Backa inte på det!
Det har sagts tidigare att UNRWA är dysfunktionellt. Men rapport efter rapport och undersökning efter undersökning visar att UNRWA håller hög kvalitet i det arbete man gör och är väldigt kostnadseffektivt.
Sedan handlar det om den långsiktiga frågan och det uttalande som kom från ICJ, Internationella domstolen, i juli förra året. Regeringen säger att man stöder domstolens vägledande utlåtande. Men man har inte besvarat FN:s generalsekreterares förfrågan om vilka åtgärder man vidtagit för att implementera slutsatserna i utlåtandet, det vill säga hur den svenska regeringen tänker leva upp till de vägledande utlåtanden som ICJ gjorde i juli. Det skulle jag gärna vilja höra någonting om.
Slutligen: Har utrikesministern kallat upp ambassadören för att få svar på hur det är tänkt att den humanitära hjälpen ska komma fram? Man pratar om Israels ansvar för området. Men har man krävt svar på hur det här ska fungera i praktiken?