STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för att du kommer och tar den här interpellationsdebatten med oss! Det blir väldigt intressant att höra vad du har att säga i de här frågorna. Det är såklart en väldigt bred frågeställning. Vi skulle kunna debattera detta en hel eftermiddag, känns det som.

I oktober 2024 röstade Israel igenom två lagändringar som kommer att stoppa UNRWA från att verka i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem från och med torsdag i nästa vecka. Det är ett beslut som kommer att få förödande konsekvenser om det genomförs, och klockan tickar verkligen.

UNRWA står för 80 procent av all nödhjälp som når civilbefolkningen i Gaza. Det finns i dagsläget inga andra alternativ som kan ersätta FN-organets infrastruktur och kapacitet. Det har vi även sett efter det eldupphör som infördes i söndags.

Tystnaden från omvärlden om beslutet skapar också ett farligt prejudikat för andra konflikter. Den signalerar att regeringar kan avlägsna en obekväm FN-närvaro utan konsekvenser. Därtill bygger beslutet på fysiska och byråkratiska hinder som Israel infört för att begränsa mängden bistånd som når Gaza och motsäger öppet Israels påstående om att man underlättar humanitär hjälp till området.

Regeringen har uttryckt en oro över förbudet samt i december röstat för en FN-resolution där det krävdes att lagen skulle upphävas, men man har inte med några andra åtgärder mot Israel följt upp denna resolution. Man har varken fördömt förbudet eller kallat upp Israels ambassadör, vilket jag tycker är märkligt. Det är ett alldeles för svagt agerande.

Vi ser det som nödvändigt att vidta ännu skarpare åtgärder för att få fram en permanent vapenvila, inte bara en tillfällig, och för att stödet ska komma fram. Det är hög tid att pausa associeringsavtalet med Israel. EU bör också införa handelssanktioner och ett vapenembargo. Detta är dock ingenting som vår regering till dags dato står bakom, trots att situationen fortsätter att förvärras.

Regeringen har också i sin nya strategi för Mellanöstern från årsskiftet stoppat allt stöd till en rad MR-organisationer, både israeliska och palestinska, samt Ekumeniska följeslagarprogrammet.

I skuggan av kriget i Gaza har våldet på Västbanken ökat markant, och vi har sett en ännu större ökning efter eldupphöret i söndags. Över 50 palestinska samhällen har tömts på grund av bosättares våld, och minst 41 nya israeliska bosättarutposter har tillkommit.

Regeringens politiska stöd till Israels regering formar tydligt både utrikes- och biståndspolitiken, vilket inte bara spär på det akuta lidandet i Gaza utan också direkt motarbetar möjligheten till den tvåstatslösning man säger sig stå bakom. I regeringens strategi för Mellanöstern nämns tvåstatslösningen upprepade gånger, men ockupationen nämns inte en enda gång.

Miljöpartiet ser det som av yttersta vikt att ge stöd till både palestinska och israeliska freds- och människorättsorganisationer, samt naturligtvis till UNRWA. De är de enda som kan motverka den enorma splittring som kriget skapar mellan israeler och palestinier. De är helt centrala för att vi ska kunna en rättvis och hållbar tvåstatslösning.

Med anledning av detta undrar jag fortfarande, för det känns inte som att vi har fått svar: Hur verkar statsrådet för att stoppa förbudet mot UNRWA? Har man över huvud taget diskuterat alternativen med den israeliske ambassadören och hur Israel tänker sig att fylla detta vakuum? Utrikesministern säger ändå i sitt svar att Israel har ett ansvar för civilbefolkningen, men hur tar det sig uttryck? Hur verkar statsrådet för att få till stånd en rättvis och hållbar tvåstatslösning? Ser statsrådet att ett slut på ockupationen är nödvändigt för att en sådan ska bli verklighet? Och hur ser statsrådet på det israeliska och palestinska civilsamhällets roll på vägen mot en rättvis och hållbar fred?