Fru talman! Beslutet den 21 november om att utfärda arresteringsorder mot Hamasledaren Muhammed Deif, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och dåvarande försvarsministern Yoav Gallant är domstolens självständiga beslut. Vi recenserar inte domstolens beslut. ICC har inga egna verkställande myndigheter och är därför helt beroende av att stater samarbetar. Sverige är part till Romstadgan och kommer att leva upp till de skyldigheter som följer med det.

Som interpellanterna väl vet - eller borde veta - är det dock såväl svenska självständiga rättsvårdande myndigheter som regeringen som om det blir aktuellt kommer att pröva frågan om utlämning, i enlighet med gällande rätt. Det är inte ett beslut jag vill föregripa. Det var precis det här jag sa i november, och det står jag fast vid.

Folkrätten är en hörnsten i Sveriges utrikespolitik. Att upprätthålla den regelbaserade världsordningen är helt avgörande både för vårt lands säkerhet och för stabiliteten i omvärlden. Sverige har varit en stark anhängare av Internationella brottmålsdomstolen sedan dess tillkomst. Vi har till exempel sekonderat ett antal åklagare och utredare till domstolen, och Sverige är den största givaren till ICC:s brottsofferfond genom tiderna.

Domstolen står för närvarande inför hot och attacker som saknar motstycke. Arresteringsorder har utfärdats mot flera av domstolens medarbetare av ryska myndigheter, vilket är oacceptabelt. Domstolen hotas också av amerikanska sanktioner, vilket är mycket oroande.

Sverige har tillsammans med likasinnade framfört denna oro till amerikanska företrädare. Kärnan i budskapet har varit att sanktionerna skulle allvarligt undergräva alla 17 situationer som ICC utreder. Några av dessa befinner sig redan i ett framskridet stadium, delvis tack vare USA:s tidigare stöd. Sådana undersökningar inkluderar dem som rör Ukraina, Venezuela, Myanmar, Sudan och Uganda.

Tillsammans med övriga EU och andra likasinnade har vi som sagt till amerikanska motparter förmedlat vår oro för att sanktionerna skulle allvarligt påverka domstolens förmåga att utföra sitt arbete. EU ser nu på vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att mildra effekterna av de förestående amerikanska sanktionerna för EU-företag vars tjänster domstolen är beroende av. En av de åtgärder som övervägs inom EU är att aktivera den så kallade blockerande stadgan. Detta är ett beslut som i så fall skulle fattas av kommissionen, och regeringen stöder en sådan aktivering.

Slutligen vill jag svara Jacob Risberg att det svar som jag lämnar här i dag naturligtvis är regeringens svar och något som hela regeringen står bakom.