Fru talman! I november meddelade Internationella brottmålsdomstolen, ICC, att den utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och dåvarande försvarsminister Yoav Gallant, då de misstänks för brott mot mänskligheten och krigsbrott eftersom de medvetet har utlöst en svältkatastrof i Gaza som en del i att bedriva krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I samband med domstolens beslut gav utrikesminister Maria Malmer Stenergard följande skriftliga kommentarer till medierna och TT: "Internationella brottmålsdomstolens utfärdade arresteringsorder är domstolens självständiga beslut. Sverige och EU stödjer domstolens viktiga arbete och värnar dess självständighet och integritet."

Uttalandet kom samtidigt som hennes partikamrater och samarbetspartner i Tidögänget liksom USA och Israel rasade mot domstolens beslut. Jämfört med uttalandena från utrikesministrarna i många andra stater som har undertecknat Romstadgan och som därmed är en del av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, var utrikesministerns uttalande svagt och otydligt.

Vad betydde egentligen självständighet i detta sammanhang? Var det att Sverige inte stod bakom beslutet? Jag kände mig därför nödgad att lämna denna interpellation till Sveriges riksdag. Jag trodde att Sverige var ett land som stod upp för internationell rätt och för ICC.

I dag har jag fått svar från utrikesministern där hon, till skillnad från vad som var fallet i hennes tidigare skriftliga kommentarer till medierna, är tydlig med att Benjamin Netanyahu och Yoav Gallant, om de reser till Sverige, ska arresteras enligt domstolens arresteringsorder. Det är en viktig rättsordning för att upprätthålla internationell rätt, och det gäller såklart också alla andra arresteringsorder som ICC har utfärdat - till exempel mot Omar al-Bashir, Gaddafis son och Vladimir Putin.

Förutom själva risken att gripas gör arresteringsordern i sig det svårare för den som står under utredning att resa och därigenom verka som politiker, vilket vi har sett i fallet med Vladimir Putin.

Jag hoppas därför att vi i framtiden kommer att se tydligare uttalanden från utrikesministern än vi såg i november när det gäller internationell rätt. Är det här ett svenskt kärnintresse behöver man också visa det i de stunder då det finns starkt intresse för att höra Sveriges ståndpunkt i fråga om internationell rätt.

Det här gäller även utrikesministerns chef, statsministern, som i ett flertal uttalanden har svävat på målet om vem det är som är ansvarig för förödelsen i Gaza - detta i tydlig kontrast till det klarspråk som vi hör statsministern tala när det gäller Rysslands ansvar för kriget i Ukraina. Det är denna typ av uttalanden som i omvärlden skapar uppfattningen att Sverige har dubbla måttstockar.

Att inte tydligt uttala stöd för ICC eller ICJ är att undergräva internationell rätt. Det gör att vi måste ge domstolarna politiskt stöd i en politiskt känslig tid, för runt hörnet finns sannolikt sanktioner mot ICC från Donald Trump i USA. USA är inte medlem i domstolen, och förra gången Trump var president infördes sanktioner mot ICC:s chefsdomare och hennes familj. Nu går ryktena att sanktionerna kan bli än mer omfattande.

Sverige, EU och ICC måste därför rusta för att stödja och skydda ICC. Det nederländska parlamentet har i veckan fattat ett viktigt beslut för att stödja ICC med tanke på att domstolen har sin bas i Haag i Nederländerna.

EU måste se över möjligheten att använda sig av blockeringsstadgan för att på så sätt skydda domstolen.

Sverige kan också göra mer, till exempel genom att stödja domstolen ekonomiskt - något som vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budgetmotion i höstas.