Fru talman! Det är en bekymmersam situation för många i Sverige. Många familjer och barnfamiljer har det väldigt tufft. Inflationen är och har varit oerhört skadlig. Den har ätit upp reallöneökningar och gjort att de stöd man har fått har minskat i värde. Därför har regeringens inflationsbekämpning varit otroligt viktig för att vi nu kan trycka ned inflationen. Nu kommer effekterna av detta: räntor som sänks och reallöner som kanske för första gången på flera år kan öka, tack vare den inflationsbekämpande politiken. Energipriserna har sänkts, inte minst drivmedelspriserna. Allt detta underlättar för familjer.
Vi förlänger också under året det tillfälliga tillägget till bostadsbidraget, en 25-procentig ökning av ordinarie stöd. Detta är angeläget att göra, liksom skattelättnader för personer som arbetar.
När det gäller idrotten specifikt tycker jag också att det finns mycket att göra. Jag har läst rapporten från Riksidrottsförbundet, och kostnadsökningarna är väldigt oroväckande. Jag tycker också att det finns ett ansvar för idrottsrörelsen att göra mer för att hålla nere kostnader. Måste man ha en tränings- eller informationsapp som kräver den senaste smartphonemodellen? Behöver man åka på cuper långt borta, utomlands, när barnen är små? Behöver man åka ut i Europa, eller kan man tävla mer mot grannarna? Det finns mycket sådant man kan göra för att se till att barn i praktiken kan vara med. Även om man klarar träningsavgiften finns det mycket kringkostnader. Behöver man skapa en kultur där man ska ha de senaste klubborna eller det dyraste materialet när man är liten?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det där behöver man fundera på och ta ansvar för, och jag vet att det pågår ett sådant arbete. Sisu Idrottsutbildarna, som regeringen också stöder, har tagit fram material för hur klubbar kan gå igenom detta rätt systematiskt, för att hålla nere kostnadsutvecklingen.
Jag har också initierat en debatt kring tidig toppning och selektering, som jag menar ibland, i vissa idrotter och vissa sammanhang när det gäller barnidrott, driver på lite av en hets. Man tror att man behöver ha extraträningar vid sidan om och att man behöver betala extraavgifter för att "hänga med i utvecklingen". Detta tycker jag också är viktigt att diskutera.
Fritidskortet kommer ju till hösten. Det innebär en förstärkning, inte minst för dem i ekonomiskt utsatta hushåll: 2 000 kronor per år att använda bara för en aktiv och meningsfull fritid. Det är fyra gånger så mycket som det belopp som alla får. Jag tycker att detta är viktigt, för jag vet att det kommer att göra skillnad.
Barnrättsorganisationer har lyft detta med mig - känslan som barn har: Jag slutar med min idrott och säger hemma att det har blivit tråkigt, när det i själva verket handlar om att jag som barn, 10, 11, 12- eller 13-åring, tar ansvar för familjens ekonomi och slutar med min fotboll, gymnastik, basket eller vad det nu handlar om. Jag tycker inte att det ska vara på det sättet.
Jag vill fråga Mattias Vepsä om detta. När vi nu gör detta, differentierat, för att ge ett särskilt stöd till dem som befinner sig i utsatthet säger partikollegor till Mattias Vepsä: Vi lovar att vi ska avskaffa detta om vi kommer till makten. Jag antar att det inte var så genomtänkt och att inte hela Socialdemokraterna står bakom det; det skulle förvåna mig om det var på det sättet. Men det kan redas ut här. Kommer ni att ta bort det här stödet, som vi nu inför?