Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Anledningen till att jag tog initiativ till den här interpellationsdebatten är att jag har blivit kontaktad av flera regionpolitiker från olika regioner på grund av att situationen inom rättspsykiatrin är så ansträngd som vi just beskrivit.

Jag har nämnt att kostnaderna och antalet personer i behov av vård har skenat. Självklart är det regionerna som bär ansvaret för rättspsykiatrin i dag, men det har som sagt också varit ekonomiskt kännbart för dessa regioner. Och det är inte bara rättspsykiatrin som gör ekonomin ansträngd för Sveriges regioner. Sjukvården har verkligen inte fått vad jag skulle kalla mycket resurser.

Regionerna har haft en ansträngd ekonomi under en längre tid, vilket vi socialdemokrater har påpekat flera gånger i den här kammaren. Självklart spiller den situationen över på rättspsykiatrin. Rättspsykiatrin är inte en ensam ö som man skulle kunna ordna bra förutsättningar för. Det handlar om ekonomin i stort.

Jag delar uppfattningen att straffskärpningar kan behövas för att få stopp på våldet som drabbar Sverige, men det är inte det den här debatten handlar om. Konsekvenserna av straffskärpningarna förtjänar dock en viss uppmärksamhet. Kön till rättspsykiatrin ser knappast ut att minska. Det är kanske snarare tvärtom. Det finns exempel i regionerna på att personer som hör hemma inom rättspsykiatrin i stället tar upp plats någon annanstans, kanske i häkte eller inom psykiatrin. Det leder till en undanträngningseffekt, som är väldigt skadlig.

Jag vill vara tydlig med att om du är dömd för ett allvarligt våldsbrott till exempelvis rättspsykiatrisk vård är det där du ska vara. Du ska vara inom rättspsykiatrin. Det är den vård du behöver och den vård du är dömd till. Så ser det inte ut överallt i dag. Det är väldigt allvarligt. Det är allvarligt eftersom möjligheten att uppnå själva målet - att försöka se till att personer anpassas tillbaka till samhället - försvåras väldigt mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi pratar alldeles för lite om rättspsykiatrin i den här kammaren och i politiken generellt. Det betyder inte att problemen inte är väldigt stora. Debatten i dag genomförs för att regionerna har det tufft, men också för att den som behöver rättspsykiatrisk vård ska få en bra och fungerande vård för att kunna återgå till samhället. Dessvärre stannar inte problemen inom rättspsykiatrin vid dålig ekonomi för regionerna och platsbrist. Statsrådet hann före mig med att nämna problemen med utskrivningsprocessen. Det beror på att kommunerna inte har en öppenvård som fungerar. Överbeläggningen skapar också väldigt stressad personal, vilket leder till ytterligare problem.

Den här debatten handlar om att ge regionerna en rimlig chans till bättre ekonomi och fungerande rättspsykiatri. Staten måste gå in och satsa på bättre fungerande sjukvård. I den här kammaren har vi ett ansvar för hur det ser ut inom rättspsykiatrin, även om ansvaret i dag till stor del ligger på regionerna.

Det är dags att ge vården rätt resurser. Regeringens budgetar så här långt har inte varit i närheten av det. Därför ställer jag den mest grundläggande frågan av alla: Är statsrådet och regeringen villiga att i framtida budgetar ge välfärden och sjukvården de resurser som krävs för att regionerna, inklusive rättspsykiatrin, ska få en bättre sits?