Fru talman! Det är många partier som vill vara Sveriges barnrättsparti, absolut. Poängen med mitt anförande var väl att det inte räcker att säga det, eller att göra barnkonventionen till svensk lag. Man behöver också omsätta detta i praktisk politik och se till att det genomsyrar lagstiftningen. Där lämnade den förra regeringen, som understöddes av Miljöpartiet, tyvärr väldigt mycket övrigt att önska.

När vi till exempel drev frågan om lex Lilla hjärtat fick vi inte en majoritet inledningsvis. Vi fick inte med oss regeringen på att se till att barnets bästa skulle vara ett självständigt rekvisit och att barnets bästa alltid skulle gå före föräldrarnas rätt. Det är ett rejält underbetyg till den förra regeringen, och jag är otroligt stolt över att vi nu har en ny regering som på riktigt gör dessa nödvändiga förändringar i svensk lagstiftning - i familjebalken, LVU och många andra lagstiftningar som är viktiga och som jag gav några exempel på i mitt anförande.

Exakt hur regeringen konkret jobbar med de iakttagelser och rekommendationer som har gjorts utifrån de här två statliga utredningarna har jag lite svårt att på rak arm svara på. Men jag konstaterar att regeringen systematiskt stärker barnens rätt och tydliggör detta i svensk lagstiftning. Jag nämnde en lång rad exempel i mitt anförande - förutom dem jag precis nämnde gäller det även frågan om skyddat boende och mycket annat.

Regeringen går också fram med till exempel en budgetsatsning på oberoende barnombud, som handlar om just det som ledamoten efterfrågar, nämligen att barns möjlighet att hävda sina rättigheter och att få hjälp och stöd att utkräva sina rättigheter ska stärkas. Jag hoppas mycket på den satsningen, som görs på försök men som jag hoppas kan permanentas om den visar sig vara framgångsrik.