Herr talman! Som ingen kan ha undgått har vi framför oss betänkandet Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning med identitetsnumret 2024/25:KU10. Efter framsidan slutar det kanske något formella och tråkiga med det.
Det är ett fantastiskt betänkande, ett underbart betänkande, framtaget av konstitutionsutskottet med mycket stor hjälp av dess kansli och med ledamöternas gillande, frågor och förslag längs vägen. Här finns noggrant utarbetade texter och tabeller baserade på tidigare och nya sammanställningar liksom alla de förklaringar och referenser som kännetecknar ett gediget arbete.
Det är bara att lyfta på hatten och framföra ett varmt tack till utskottskansliet för detta. Det känns lite futtigt att föreslå att betänkandet läggs till handlingarna, men det är den möjlighet som står till buds här. Så det gör jag här och nu.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning
Med det sagt, och med det som mina utskottskollegor har talat om, skulle jag vilja göra ett försiktigt försök att illustrera ett par avsnitt så att de kanske får en liten smak av liv, det som det egentligen handlar om.
Herr talman! Även jag har tänkt på avsnittet om regeringens propositionsavlämning, alltså det som beskriver hur propositioner hanteras från det att de lämnar regeringen till dess att de voterats om i riksdagen och i de flesta fall också blivit till lagar som trätt i kraft. I betänkandet finns lite drygt en sida med reflektioner och slutsatser som på några punkter bör särskilt uppmärksammas, tycker jag.
Herr talman! Många av oss har säkert en eller många gånger i vårt umgänge med vänner, grannar, släktingar eller helt okända sagt: Ja, du vet, nu är man ju lite av tidsoptimist. Det innebär i regel inte särskilt mycket. I mitt fall kanske jag får be min dotter om ursäkt för att det ännu några dagar står lite halvfärdiga grejer i hallen medan jag åker till Stockholm.
Samma tidsoptimism och emellanåt vanlig otålighet, som ju i sig inte är något dåligt, kanske också kännetecknar regeringens hantering av propositionsarbetet. Det går förstås inte ett skarpögt utskott som KU obemärkt förbi, och vi skriver om det i utskottets ställningstagande.
Utskottet uppmärksammar att även om det inte är fler propositioner än före pandemin som har en förkortad beredningstid i riksdagen har den förkortade tiden tenderat att bli ännu kortare. Det är självfallet inte så bra. Huvudregeln är och måste fortsätta att vara att riksdagen och utskotten ska kunna göra ett fullgott arbete.
Jag måste ta lite på volley och tillföra ett perspektiv som lades fram av vår vice ordförande Louise Meijer för en stund sedan. Jag blir lite fundersam över detta med snabbspår, att utredningarna genomförs på kortare tid med hjälp av heltidsanställda utredare eller ensamutredare.
Vi har alternativ som handlar om utredningar med referensgrupper och om parlamentariska utredningar. Det är klart att det går snabbare på ett snabbspår. Men då tappar man en del av poängen som ligger i referensgrupper och parlamentariska utredningar, nämligen att en del av diskussionen redan är gjord när utredningen lämnas.
Detta innebär att den tid som snabbspårsutredningen behöver senare inte finns inräknad. Då är det desto mer olyckligt om det inte skulle finnas tid för opposition och för all del även regeringspartier att ha den diskussionen efteråt.
Jag blir också lite orolig över att lagstiftningen måste gå snabbt för att de nya lagarna inte ska vara överspelade eller obsoleta redan vid ikraftträdandet. Jag kan lite spontant tänka att det då kanske är bättre att de inte införs alls. Den lagstiftning vi beslutar om här ska ha ett visst motstånd mot tidens gång och kunna hålla åtminstone ett antal år.
I vilket fall har vi skrivit om detta. KU skickar därför med en förhoppning, eller en uppmaning, till framförhållning, beredskap, omvärldsbevakning och kunskaper om riksdagens arbetsprocesser i Regeringskansliet.
Herr talman! När jag var liten förekom uttrycket "att skickas hem på konsulatets bekostnad". Så var det när jag var ute och tågluffade. Det var det sista jag fick höra: Se nu till att du inte blir hemskickad. Det är kanske andra här som minns det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning
För oss som har haft turen att aldrig vara i närheten av att behöva be om hjälp, vare sig utomlands eller här hemma, är det kanske svårt att föreställa sig. Mina enkla efterforskningar i ämnet pekar på att tiden runt sekelskiftet, alltså det senaste för 25 år sedan, innebar en viss omsvängning i dessa frågor.
Från att eventuellt kanske ha varit en reell möjlighet har det sedan dess skett en tydlig uppstramning. Det konsulära biståndet kommer numera som en sorts sistahandsutväg, efter att släktingar, kreditkort, lån och andra tänkbara lösningar övervägts och avfärdats. Gott så, tänker jag.
Men, herr talman, det finns ett ämne med anknytning till detta som vi behöver tala om, nämligen frihetsberövade svenskar utomlands. Varje år tillkommer ett par tre hundra ärenden, och ett par hundra kan avslutas. Det går lite upp och ned. Men i stora drag är det i den storleksordningen. Konstitutionsutskottet har bevakat den utvecklingen i många år och upplyst riksdagen om hur det förhåller sig, baserat på uppgifter från UD och utlandsmyndigheterna.
Det finns ett par aspekter av de siffrorna som väcker oro hos mig. Dels uppges det utan närmare specifikation att antalet, som det heter, komplicerade ärenden verkar bli fler, dels vet vi faktiskt inte riktigt hur långvariga sådana ärenden är, eller för den delen hur långa de kan bli. Det är otillfredsställande att inte veta om det är ett fåtal ärenden som pågår år efter år eller om de allra flesta avgörs under loppet av dagar, veckor eller månader.
Herr talman! Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fyllde 60 år för ett par månader sedan. Han fängslades i Eritrea år 2001 efter att tillsammans med andra uppmanat till demokratiska reformer. Han har aldrig ställts inför rätta, och det är oklart var han är, hur han mår och vad han egentligen är anklagad för.
Dawit Isaak fick Harald Edelstam-priset i november förra året. Harald Edelstam var, som många vet, ambassadör i Chile och räddade livet på många aktivister och andra under militärkuppen 1973, för mer än 50 år sedan. Det bokfördes säkert inte på samma distinkta sätt som i dag, men det var helt klart många ärenden - eller individuella öden, om man så vill. Minnena lever kvar, inte minst hos dem som så småningom hamnade som flyktingar i Sverige.
Ett annat ärende är den svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai, som även han fyllde 60 förra året. Sedan 2015, i snart tio år, har han suttit fängslad i Kina på ytterligt oklara grunder.
Vi ska inte heller glömma Ahmadreza Djalali, den iransk-svenske forskaren i katastrofmedicin från Karolinska Institutet, som är fängslad i Iran sedan 2016 och dömd till döden för ett påstått spioneribrott.
Det är ärenden som dessa tre som fångar vår uppmärksamhet, medkänsla och omsorg. De är alltså alla tre sedan många år en del av ärendestatistiken, men tyvärr bland dem som trots konsulärt stöd och annat arbete, även politiskt, som säkert pågått bakom kulisserna, inte lyckats få en lösning. Man undrar försiktigt om det finns fler sådana ärenden.
För Gui Minhai och Dawit Isaaks fall tillsattes 2021 en granskningskommission avseende regeringens, UD:s och utlandsmyndigheternas arbete, med syfte att utvärdera och eventuellt föreslå förändringar. Kommissionen fann att arbetet i och för sig präglats av både intensitet och engagemang men att det också förekom en del brister, framför allt i de inledande skedena av deras frihetsberövanden. Ett antal tänkbara åtgärder föreslogs, och arbetet med dessa fortgår. Förhoppningsvis ska de kunna leda till färre ärenden och därmed färre människor som råkar illa ut nu och framöver.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning
Mitt förslag är att betänkandet läggs till handlingarna. Min förhoppning är att de fall jag har pratat om snabbt kan komma till en lösning.