Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

Jag hade tänkt lägga upp mitt anförande på ett visst sätt, men efter att ha lyssnat på två anföranden känner jag att jag kanske behöver ge Vänsterpartiets bild även i vissa frågor som jag inte hade tänkt ta upp i just det här ärendet.

Betänkandet heter Offentlighet, sekretess och integritet, och föregående talare lyfte integriteten på slutet. Det är det som är det svåra i vår vardag som politiker: Offentlighetsprincipen är en omistlig del av vår demokrati. Den utgör en garanti för vår rättssäkerhet, för en rättvis förvaltning och för ett effektivt folkstyre.

Den möjliggör för allmänheten att få insyn i, kontrollera och granska den offentliga verksamheten och makten. Den kommer också till uttryck på olika sätt i våra grundlagar, exempelvis när det gäller yttrandefrihet och meddelarfrihet för tjänstemän samt allmänna handlingars offentlighet. Att vi som medborgare och invånare, liksom medier, har tillgång till information från myndigheter och kan begära ut handlingar är också grundläggande för att tilltron till myndigheterna ska kunna upprätthållas. Det är även en viktig del av möjligheten att granska myndigheter ute i landet.

Samtidigt ska människors integritet självklart skyddas. De första två talarna siktade in sig väldigt mycket på kriminalitet och problemet med sekretess i vissa fall. Jag kan hålla med om att det absolut är ett problem om det är så som det målas upp, det vill säga att sekretesslagar hindrar oss från att komma åt allvarlig brottslighet - att man gömmer sig bakom det filtret i stället för att vidta riktiga åtgärder för att komma till rätta med kriminalitet och fånga upp särskilt barn som lever i utsatthet eller befinner sig i en riskzon, vilket vi fick höra i föregående anförande.

Man behöver dock skilja på de olika uppdrag som olika myndigheter har, tänker jag. Det är exempelvis viktigt att socialtjänsten även kan arbeta förtroendeskapande. Vi har till exempel sett en LVU-kampanj där socialtjänsten misstänkliggörs och där det sprids information om att alla barn omhändertas ifall man kontaktar kommunen och är orolig. När sådant florerar är det klart att det skapas en misstänksamhet, kanske särskilt bland personer som inte har så god kunskap om vad socialtjänsten egentligen är satt att utföra. Det är klart att många kanske drar sig för att be om hjälp om de tror att de här falska ryktena är sanna.

Framför allt polisen brukar påpeka att det krävs många andra delar av samhället för att fånga upp de här barnen. Ibland är det tyvärr redan för sent när polisen blir inblandad.

Jag ska inte orera för mycket om mig själv, men jag har erfarenhet av grov kriminalitet på senare tid. Jag vet alltså vad jag pratar om, även om det ibland påstås att vänsterpartister inte har någon aning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

När det gäller det här betänkandet hade jag tänkt rikta in mig på integritetsaspekten, som jag tycker är intressant. Det är som sagt alltid en balansgång mellan vad som ska vara offentligt och den personliga integriteten.

Vi har precis nyligen tagit del av en utredning, där jag hade möjlighet att sitta med i en referensgrupp, som riktade in sig på de allt fler hemsidor som delar med sig av bland annat domar. Utskottet har också grottat ned sig i detta. Det handlar om databaser som på ett och samma ställe samlar många av de olika uppgifter om oss som är offentliga.

Databaserna används på ett tveeggat sätt, skulle jag säga. De används både för att genomföra bedrägerier och som ett sätt för en del att känna en större trygghet. Man kan kolla upp vem det är man har kontakt med och om personen finns på riktigt. Det är givetvis ett problem i vårt samhälle att det ser ut på det sättet.

Fru talman! Många av oss är i dag väldigt digitala. Internet har gått från vad det var när jag gick i mellanstadiet - man lärde sig vad Altavista var och kunde skriva en mening och eventuellt få svar - till att i dag vara vår källa till svaret på nästan allt. Nu behöver man knappt ens skriva en fråga, utan man kan nästan få svaret utan att ha ställt frågan.

Det är också ett sätt för oss att hålla kontakten med våra nära och kära och att dela med oss av det som hänt på senare tid. Vi har kontakter över hela världen, men varje gång vi gör någonting på internet lämnar vi också ett digitalt fotspår. Jag kan erkänna att jag ofta har godkänt cookies på slentrian, men den som börjar titta där kan ibland se att det står att man nu delar med sig av informationen till 300 andra. Jag har personligen börjat försöka att begränsa hur min information delas, men många trycker bara på okej och kommer vidare till det de egentligen vill göra. Det är ju också bekvämt att inte alltid behöva skriva in lösenord och så vidare.

Alla dessa fotspår och data om vad vi gör samlas in av olika aktörer som håller koll på vad vi gör. Det kan vara ägaren till hemsidan du besöker, din internetleverantör, polisen eller utomstående hackare som håller koll på vad du gör på nätet. När en allt större del av våra privata data samlas, kanske inklusive sådant som man ibland vill hålla för sig själv men som man valt att uppge i olika sammanhang, blir de också kvar där. Baksidan av detta är att massor av privat information om oss och hur vi använder internet och sociala medier ligger lagrad hos leverantörerna, och vi har gett ifrån oss den alldeles frivilligt.

Nu kanske debatten framför allt kretsar kring vilka som äger de olika plattformarna och kring deras kopplingar till olika stater, men vi måste också inse att många av de data som till vardags sparas ned kan vara känsliga. Detta är någonting vi behöver vara medvetna om.

Hur många av oss vet egentligen att ett besök på en webbplats eller en nedladdning av en app många gånger leder till att våra personuppgifter delas med 10-30 andra aktörer eller företag utan att vi har någon som helst relation till dem? Den brittiska dataskyddsmyndigheten har konstaterat att datahanteringen strider mot de dataskyddsregler som finns och att detta genomsyrar hela branschen.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att detta område präglas av problem som politiken kommer att behöva bevaka och hantera framöver. Även AI är ju en fråga som ständigt är aktuell nu för tiden. Det finns många tydliga tecken på att den omfattande datainsamlingen får negativa konsekvenser. Detta har blivit en allt viktigare fråga för många. Människor känner en oro för hur deras personuppgifter hanteras och vidtar olika åtgärder för att skydda sig eller avstår helt från att använda vissa tjänster som upplevs som osäkra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

Ändå är konsekvenserna av både den hittills genomförda och - framför allt - den pågående och kommande datainsamlingen svåra att kontrollera och överblicka. De senaste åren har detta område uppmärksammats genom skandaler och olika läckor, exempelvis när köphistoriken för drygt en miljon apotekskunder i Sverige delades med andra. Säkerhetsluckor och andra svagheter upptäcks dagligen, och de som vill komma åt uppgifterna blir allt fler.

En personuppgiftsincident som den som drabbade dessa svenska apotekskunder kan innebära att uppgifter röjs, vilket kan medföra risker för personers fri- och rättigheter, få allvarliga konsekvenser för enskilda och påverka tilltron till den som har behandlat personuppgifterna. Vänsterpartiet anser därför att Integritetsskyddsmyndighetens uppdrag att förebygga personuppgiftsincidenter bör stärkas. Av det skälet anser vi även att regeringen bör agera för att stärka enskildas integritet när det gäller digital marknadsföring och att det bör tillsättas en utredning för att se över omfattningen.