Herr talman! Konstitutionsutskottets granskning är ett årligt återkommande arbete som kanske inte alltid får samma uppmärksamhet som partiledardebatter eller politiska utspel. Men låt mig påminna om att detta arbete ändå är av yttersta vikt. Det är här vi säkerställer att regeringen följer beslutade regler och att processerna är transparenta.

Vi granskar inte bara enskilda ärenden utan också hur hela regeringsmaskineriet fungerar i praktiken. I en tid präglad av förändring är denna granskning en viktig del av att upprätthålla tilliten till våra institutioner. Jag hoppas också att den i någon mån kan bidra till att minska polariseringen som vi ser öka i samhället.

Herr talman! Årets betänkande tar upp flera centrala områden som rör regeringens arbete. Utskottet har bland annat granskat regeringens sammansättning, regeringsprotokollen och politiska samordningsfunktioner i Regeringskansliet. Vi har också tittat på statsrådens användande av sociala medier och propositionsavlämnandet.

Det sistnämnda, alltså propositionsavlämnandet, ger skäl för lite extra uppmärksamhet eftersom det är en del av den svenska lagstiftningsprocessen.

Under de senaste åren har det förts en debatt om lagstiftningsprocessen och dess snabbhet - eller långsamhet om man så vill.

Lagstiftningsprocessen består av olika delar. Först och främst ska det tas fram direktiv till en utredning. Därefter ska en utredare tillsättas och en utredning tillsättas. När utredningen är klar ska den remitteras, både till berörda aktörer och till Lagrådet. Därefter ska lagstiftningen bli en proposition som riksdagen ska behandla och besluta om.

När det kommer till den första delen i utredningsväsendet har den moderatledda regeringen startat snabbspår för lagstiftning. I praktiken betyder det att heltidsanställda utredare tar fram lagstiftningsförslag snabbare än vad de traditionella utredningarna gör. I dessa är utredarna oftast deltidsanställda och jobbar som exempelvis domare till vardags.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Det är bra att regeringen nu påskyndar utredningsväsendet. Samhällsutvecklingen rör sig snabbt, och det är viktigt att vår lagstiftning klarar av att hänga med i det tempot. Utan flexibilitet och snabbhet riskerar lagstiftningsprocessen att bli föråldrad innan besluten ens har klubbats i den här kammaren. Detta gäller särskilt vissa områden, som kriminalpolitiken och migrationspolitiken.

Hög kvalitet på utredningar är inte alltid samma sak som att det tar tid. Som jag precis påpekade finns det en uppenbar fördel med de så kallade snabbspåren för lagstiftning, nämligen att det är just heltidsanställda utredare som kan ägna all sin tid åt det aktuella utredningsuppdraget. När utredningen sedan är klar påbörjas nästa del i lagstiftningsprocessen: remissförfarandet och så småningom propositionsavlämnandet till riksdagen. Detta granskade ju konstitutionsutskottet i delar förra hösten och i delar denna höst.

Låt mig upprepa vad konstitutionsutskottet kom fram till förra hösten. När det gällde remisstiderna och längden på dessa gick det inte att dra några säkra slutsatser om huruvida remisstiderna har blivit kortare eller längre de senaste 15 åren. Den genomsnittliga remisstiden verkar dock ha blivit något längre.

Under de granskade perioderna, alltså 2007, 2015 och 2023, varierade den genomsnittliga tidsåtgången för Lagrådets granskning utan någon tydlig trend. När det gäller tiden mellan Lagrådets yttrande och regeringens beslut att överlämna propositionen till riksdagen kan det konstateras att ett tidsintervall mellan yttrande och beslut på cirka en månad har blivit vanligare medan kortare tidsintervaller än så har blivit mindre vanliga.

Av konstitutionsutskottets granskning förra hösten gick det inte att dra några slutsatser om att regeringen numera skulle runda några hörn i lagstiftningsprocessen. I stället verkar delar i lagstiftningsprocessen numera gå i en riktning av att det tar längre tid.

Herr talman! Låt mig nu vända blicken mot höstens granskning och propositionsavlämnandet. Utskottet ser att det vid tiden för covid-19-pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skedde en ökning av såväl antalet propositioner som bordlagts tidigare än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande som antalet propositioner som behandlats med förkortad motionstid. Det har alltså gått väldigt snabbt under tidsperioden för covid-19 och det fullskaliga kriget i Ukraina. Det framstår för alla som motiverat att dessa händelser föranledde lagstiftning som behövde behandlas snabbt av riksdagen.

När det gäller hela gruppen propositioner som bordlagts 85 dagar eller kortare tid före föreslaget ikraftträdande noterar utskottet dock inte några påtagliga förändringar jämfört med riksmötena före pandemiutbrottet. Inom den här gruppen kan man däremot iaktta en ökning av propositioner som bordlagts 10 veckor, eller ännu kortare tid, före föreslaget ikraftträdande. De propositioner som lämnas sent lämnas numera i ett senare skede än de gjorde före pandemiutbrottet. Men gruppen propositioner som lämnas sent har som helhet inte ökat.

När det gäller propositioner som bordlagts mindre än 85 dagar före ikraftträdandet är kanske den viktigaste delen i riksdagsbehandlingen att titta på motionstiden. Motionsverktyget är ju oppositionens möjlighet att formellt sett tycka till om den lagstiftning som regeringen föreslår. Att upprätthålla motionsverktyget och motionsinstitutionen är ett mycket viktigt arbete för att oppositionen i praktiken ska kunna utöva just oppositionsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

När det gäller propositioner med förkortad motionstid går det inte heller att peka på en trend med allt fler propositioner med förkortad motionstid. Riksmötena 2022/23 och 2023/24 var det tre respektive en proposition som inte var av karaktären extra ändringsbudget som behandlades med förkortad motionstid. Det kan jämföras med fem propositioner 2013/14 och åtta propositioner 2015/16.

Det är också intressant att titta på vilka de tre propositionerna var - alltså de tre respektive en, som sedan den moderatledda regeringen tillträdde har behandlats med förkortad motionstid. Det var följande lagstiftningsprodukter: vissa förfarandefrågor om elstöd till företag, Sveriges medlemskap i Nato, sekretess vid Försäkringskassans handläggning av ärenden om elstöd och tilläggsskatt för företag i stora koncerner.

Med dessa två granskningar i ryggen, alltså konstitutionsutskottets granskningar förra hösten och denna höst, kan vi konstatera att regeringen inte slarvar med lagstiftningsprocessen. I stället levererar den moderatledda regeringen det som väljarna valt oss för att göra.

Med detta sagt är det välkommet - och det hörde vi ju utskottets ordförande tala om - att ha en diskussion om den svenska lagstiftningsprocessen och tidsåtgången från direktiv till ikraftträdande av ny lagstiftning. De tidsramar som har kommit att bli något slags soft law är inte skrivna i sten. De står inte i grundlagen, och det står inte heller i vanlig lag hur långa ledtiderna ska vara för respektive delmoment i lagstiftningsprocessen. Ofta tillkom de för många decennier sedan i en annan tid och en annan verklighet.

I Sverige är vi också unika när det gäller den tid det tar att ta fram ny lagstiftning. Om vi tittar på våra nordiska grannar går det betydligt snabbare. Det är också så att väljare förväntar sig att en regering som valts också levererar på de vallöften som de ställt ut, oavsett om det skulle vara en socialdemokratiskt ledd regering eller en moderatledd som nu. Det krävs ett högt tempo i lagstiftningen för att man ska hinna med att leverera på fyra år. Som tidigare påpekats finns det också en risk att alltför långa processer skulle kunna leda till förlegade förslag redan före ikraftträdande.

Det finns alltså många skäl till att ha en seriös debatt om hur vår lagstiftningsprocess bör se ut, oavsett vilken regering vi har framåt i tid.

Herr talman! Min tid tickar ut efter djupdykningen i lagstiftningsprocessens olika delar och rekapitulationen av förra höstens utskottsgranskning. Men låt mig också bara notera, understryka och kommentera ett sista område som utskottet granskade i höstas. Det gäller statsrådens användande av sociala medier.

Sociala medier är i dag en viktig kanal för kommunikation och dialog. Det gäller kanske särskilt den yngre publiken, som kan söka information via just sociala medier och appar. Det betyder i sig att budskap och information - och därmed också demokratin, genom möjligheten att informera sig och ta del av de beslut som fattas - ökar med möjligheten att genom sociala medier nå ut till hela befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Utskottet pekar dock på att det finns vissa faror med användandet av sociala medier. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på. Vi är också överens om att de officiella kanalerna för kommunikation är regeringens hemsida och regeringskontona. Det är inte de privata kontona i sociala medier. Det är viktigt att det finns en sådan riktlinje och framför allt att det finns en sådan tydlighet i praktiken.

Med det sagt vill jag tacka så mycket för den här granskningen och det arbete som utskottet har gjort med den. Jag ser fram emot vårens alla granskningar.