Fru talman! Jag skulle först vilja uppehålla mig lite vid regeringens förslag om skattesänkningar. Jag anser ändå att interpellanten underskattar deras effekter. Trots allt är arbete och egen försörjning det som tar människor ut ur utanförskap och fattigdom. Det är den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sin ekonomi. Här har vi en tydlig skiljelinje mellan regeringens arbetslinje å ena sidan och oppositionens bidragslinje å andra sidan.

Med regeringens skattesänkningar får hushållen längs hela inkomstskalan mer pengar i plånboken. I genomsnitt sänks skatten med 2 600 kronor per person och år, och totalt rör det sig om 11 miljarder varje år som människor som arbetar och gör rätt för sig får behålla för sitt eget arbete. Det är både bra och rättvist. Det är det som bygger Sverige tryggt och säkert.

Detta är särskilt viktigt när det gäller låg-och medelinkomsttagare. Jobbskatteavdraget är nämligen utformat precis på det viset att de största skattelättnaderna och skattesänkningarna riktar in sig på dem. Det är också bland låginkomsttagarna som de flesta hushåll som erhåller bostadsbidrag återfinns.

Det leder också till att fler människor runt om i Sverige får fler kollegor på arbetsplatsen och att det blir fler i fikarummet då skattesänkningen förväntas öka antalet sysselsatta med 4 000 och antalet arbetade timmar med 9 000 helårsarbetskrafter. Oavsett om det handlar om fler händer i vården, fler vuxna i skolan eller fler medarbetare på fabriksgolvet bidrar alltså detta till att göra Sverige rikare och tryggare.

Men, fru talman, precis som jag var inne på tidigare finns här en tydlig ideologisk skiljelinje mellan regeringen och, i det här fallet, Vänsterpartiet. När Vänstern vill permanenta och betala ut eviga bidrag på 125, 140 eller varför inte 200 procent av dagens bostadsbidrag vill regeringen i stället satsa på arbetslinjen, på ökade incitament för att komma i arbete och på att så många som möjligt av de hushåll som i dag får det tillfälliga tilläggsbidraget till bostadsbidraget i nästa kris ska vara väl rustade för att klara sin bostadssituation och ekonomi. Det är så man lyfter människor, och det är så klassresor sker. Det är så man skapar egenmakt och frihet, och det är också så man bygger Sverige rikare och tryggare.