Fru talman! Tack, statsrådet Brandberg, för svaret på interpellationen!

Svaret berörde en rad olika aspekter, och det uppskattar jag. Det som jag däremot saknar är lite mer konkreta exempel på vilka åtgärder regeringen har tänkt vidta med anledning av utvecklingen, om man är beredd att vidta några åtgärder.

Det kan finnas goda skäl att i huvudsak överlämna frågan till parterna, åtminstone i ett inledande skede, men det kan också finnas goda skäl att anta att frågor som rör den personliga integriteten är frågor där lagstiftning på sikt kan komma att behövas. Det finns gott om exempel i historien på att lagstiftaren har fått gå in och reglera frågor som rör den personliga integriteten.

I sitt svar lyfter statsrådet Brandberg framför allt upp frågor kopplade till utrullningen av AI i arbetslivet, som det finns goda skäl för. Användning av AI kräver tillgång till stora mängder data. När data samlats in kan de användas för att övervaka och kontrollera arbetare, och då kan algoritmerna i sin tur sköta stora delar av kontrollen. På så sätt flyttas kontrollen till maskiner ytterligare ett steg på skalan, alltså ännu längre bort än till bara regelrätt övervakning och kontroll.

Fru talman! Det finns skäl till stark oro inför denna utveckling. Det goda arbetet blir inte särskilt gott om det bygger på rigid kontroll av arbetarna, alltså arbetare i bred bemärkelse, för det är naivt att tro att utvecklingen bara kommer att drabba de mest så kallade proletära arbetarna, såsom cykelbud.

Utvecklingen syns på stora delar av arbetsmarknaden. Exempelvis hemtjänstpersonal blir loggade i flera led, såsom när de hämtar ut nycklar till vårdtagare och när de sedan anländer till vårdtagarna, och det kontrolleras hur lång tid det tar mellan de olika ställena och de olika momenten. Det finns också exempel på lastbilschaufförer som hela tiden övervakas av kameror när de är ute och kör. Det blir också allt vanligare att bilar som anställda använder övervakas i realtid, bara för att nämna några exempel.

Som jag redogjorde för i interpellationen rapporterade tidningen Byggnadsarbetaren om ett krav i en upphandling i Enköping, där de målare som skulle utföra arbetet skulle ha gps på sig. I det fallet hamnade målarna dessutom i ett juridiskt vakuum.

Förvaltningsrätten prövar upphandlingsregler och riktigheten när det gäller lagen om offentlig upphandling men inte frågor som rör exempelvis GDPR, medan Integritetsskyddsmyndigheten prövar fall där den personliga integriteten har kränkts, men bara när det gäller individer, inte fackförbund som i det här fallet, och inte fall där den kan tänkas kränkas.

Fru talman! Nu har jag lyft upp några exempel som innefattar mer traditionella arbetaryrken, men tjänstemän är på intet sätt förskonade från utvecklingen. Även där finns exempel som kan kallas för skräckexempel, såsom att övervakning sker genom att exempelvis chattrådar mellan kollegor på arbetsplatser gås igenom. Det är givetvis en helt oacceptabel utveckling som måste stävjas.

De som är mest utsatta för denna typ av beteende är nog trots allt arbetstagare som har yrken där de befinner sig i ett väldigt utsatt maktförhållande gentemot sin arbetsgivare, såsom matbud, andra typer av bud, taxichaufförer och liknande. Det är yrken där konflikten mellan arbete och kapital klart och tydligt har tippat över till kapitalets, alltså arbetsgivarnas, fördel.

I de fallen borde det kanske ligga i tankegången att politiken och regeringen ska finna skäl att agera. Det verkar också finnas vissa hål i lagstiftningen. Med den explosionsartade utveckling av AI som vi ser kommer det att finnas anledning att fundera närmare på dessa frågor.

Jag vill därför fråga statsrådet: Ser statsrådet behov av att exempelvis sammankalla parterna för att diskutera frågan, om lagstiftningsåtgärder nu inte är aktuella i detta läge? Detta undrar jag eftersom det var mycket fokus på parterna i svaret.