Fru talman! Jag vill tacka Pål Jonson för att han ger uttryck för att regeringen fortsatt har ambitionen att vidarebosätta de tolkar med flera som arbetade för de svenska styrkorna under början av 2000-talet.

Sverige hade under åren 2001-2014 trupper inom ramen för Isaf och under åren 2014-2021 inom ramen för Resolute Support Mission. För att kunna genomföra sitt uppdrag var man beroende av lokalanställd personal för tolkning och också för andra arbetsuppgifter. De personer som arbetade för utländska styrkor i Afghanistan har sedan dess förföljts av talibanerna. Många har betraktats som förrädare - de var ju trots allt extremt nära medarbetare till eller del av den styrka som bekämpade talibanerna.

Andra länder fortsätter här och nu att bistå dem som jobbade för deras styrkor i Afghanistan, så att de kan komma till länderna i fråga. USA, Storbritannien med flera fortsätter alltså med detta.

Sverige har i två omgångar vidarebosatt medarbetare till de svenska styrkorna och gett dem möjlighet att få skydd i Sverige. Det var först 2014 och sedan 2021, i anslutning till att talibanerna tog tillbaka makten i Afghanistan. Alla kom inte med; det var väldigt svårt. Tiden rann ut. Det är dock väl utrett vilka de individer är som har jobbat för de svenska styrkorna.

Det man behöver göra för att de kvarvarande personerna ska få en riktig möjlighet att få skydd och komma ut ur Afghanistan är att fatta ett beslut som ger en myndighet möjlighet att framställa dessa individer utan att de har fått lämna Afghanistan eller ger dem en reell möjlighet att ta sig till ett annat land. Det kan regeringen göra. Det har regeringar av olika färg gjort vid de två tillfällen som jag nämnde tidigare. Man har fattat särskilda beslut. Det är detta jag vill att regeringen ska göra nu.

Jag har själv blivit kontaktad av personer som befinner sig i den här situationen. Det handlar om personer som har jobbat med svenska styrkor och lever gömda och försöker ta sig ut ur Afghanistan. Jag har pratat med anhöriga till svenska soldater som har jobbat som nära kollegor till människor som nu flyttar från by till by med sin familj. De flyttar med sina barn, som inte kan gå i skolan normalt därför att de måste hålla sig gömda. De kan inte stanna för länge på samma plats av risk för att bli upptäckta. Det är en fruktansvärd situation, och Försvarsmaktens anställda är ju trots allt tränade i att inte lämna någon kvar.

Det behövs en permanent lösning för den här typen av situationer, så att det inte ska hända igen när en makt som talibanerna tar över efter att vi har haft trupp på en plats. Men här och nu måste vi hjälpa dem som blev kvar.