Herr talman! Tack till justitieministern för svaret.

Jag håller med justitieministern när han säger att legitimiteten i polissatsningen, som vi är överens om, hänger på att medborgarna märker av den runt om i landet. Jag kan förstå att justitieministern säger att han inte vill lägga sig i. Jag kan också tycka att det är en viss frustration i det. Jag tror att vi behöver mer av statlig styrning, mer av att regeringen pekar på vad man vill och mer av styrning av organisationen.

Jag var med under polisomorganisationen 2014-2015. Intentionerna var bra. Det skulle också komma ut mer till lokalpolisområdena. Kommunalrådsordföranden hade en viss skepsis när man slog ihop kommunerna till ett större polisområde. Inte blev det fler poliser ute. Riksrevisionen och Brå har sett att man har missat att få ut poliser längst ut och att man växer mer på centrala poster.

Det är tydligt att de goda intentionerna inte räcker om resultaten inte blir synliga för medborgarna. Jag vill lyfta fram ett till lokalt exempel. I västra och norra Dalarna ser vi ofta en ensam polispatrull på en yta som motsvarar Skåne.

Det är inte bara en fråga om trygghet utan också om arbetsmiljö för polisen. Hur ska man kunna hantera de akuta insatserna och samtidigt arbeta brottsförebyggande? Tänk er exempelvis en polispatrull i Mora en lördag som blir beordrad att bistå Mora lasarett med skjuts av en akut sjuk patient till akutpsykiatrin i Säter. Det är 13 mil enkel resa. Väl framme i Säter kommer ett prio 1-larm. Det finns inga andra bilar, så patrullen måste åka med blåljus de 13 milen tillbaka till Mora från Säter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur blir ett samhälle tryggt på det viset? Hur ska man få någon att vilja jobba som polis med den arbetsmiljön? Och hur får man en vård som fungerar? Ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk, och statens närvaro i de här områdena är redan svag.

När lokala poliskontor stängs blir budskapet tydligt: Staten backar undan. För invånarna innebär det längre resor för att få hjälp och en ökad känsla av att vara bortglömd. Den här känslan av att vara lämnad utanför finns både i städer och på landsbygd, i förort och i bruksort.

Herr talman! Justitieministern pekar på de ökade resurserna till polisutbildningen och till Polismyndigheten. Det är välkommet, men vi kan inte vänta i flera år på att resurserna ska ge effekt. Vad tänker regeringen göra här och nu för att säkerställa att lokalpolisområdena inte försvagas ytterligare? Vad gör man för att fler poliser i yttre tjänst också ska betyda fler poliser i landsbygdskommuner som Leksand, Rättvik och Orsa?