Fru talman! Låt oss göra en nutidsorientering. Som jag inledningsvis lyfte upp har debatten om de apatiska flyktingbarnen nu tystnat. Det finns givetvis flera orsaker till det. Ett faktum är att Vårdsverige och barnläkarkåren i stor utsträckning har svängt i frågan. Vi kan konstatera att det heller inte är något jättestort kliniskt problem i dagsläget.

Som statsrådet sa har det funnits få nya fall på senare tid. Detta beror på att många i dag inser att det är kontextuella faktorer snarare än rent patologiska, fysiologiska eller biologiska som ligger bakom fenomenet. Vi vet också att incitamenten inte längre är desamma, inte minst med anledning av Migrationsverkets senare förändrade rutiner och en mer restriktiv politik på migrationsområdet.

Fru talman! En symbol för en kall och omänsklig flyktingpolitik - det var så de apatiska flyktingbarnen ofta beskrevs tidigare. Det massiva motståndet mot ett eventuellt ifrågasättande skapade en ohållbar situation för professionen. Läkare har vittnat om rädslan för att utmålas som rasist och att de därför inte vågade berätta om vad som länge varit uppenbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att barn i vissa fall har tillåtits att bli grovt misshandlade därför att det har varit tabu att vara kritisk är inget annat än en skandal. Min poäng är därför att den här frågan är mycket bredare. Det handlar om vad en aggressiv samhällsdebatt kan resultera i och om hur barn ännu en gång blir offer för politiska åsikter, fast vård och behandling alltid ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, inte godtycklighet och politisk korrekthet.

Med detta sagt vill jag tacka ministern för debatten och möjligheten att belysa vikten av att den här frågan hanteras.

(Applåder)