Herr talman! Jag tackar Lars Isacsson för möjligheten att få diskutera också denna väldigt viktiga fråga i dag.

Låt mig först säga att de 670 medarbetarna på Ekobrottsmyndigheten gör ett utomordentligt gott arbete. De är hängivna och arbetar på daglig basis med en av vårt samhälles allra mest kritiska och angelägna uppgifter, nämligen att strypa den kriminella ekonomin. De gör det på ett innovativt och ofta väldigt effektivt sätt.

Ett uttryck för den betydelse arbetet har är att regeringen nu har utsett en ny generaldirektör för myndigheten som har en utomordentlig förmåga och kraft att leda myndigheten framåt i en tid med ett stort omvärldstryck beroende på hur den ekonomiska brottsligheten har utvecklats, och också i ett skede där myndigheten mycket riktigt är föremål för en utredning som handlar om hur kampen mot den ekonomiska brottsligheten kan utvecklas och stärkas.

Jag har förståelse för att ett sådant grepp kan skapa oro. Men jag vill vara tydlig med att utredningsuppdraget inte har getts i ett vakuum, utan det gav vi i ljuset av att Riksrevisionen genomförde en ordentlig granskning och gav långtgående rekommendationer om vilka frågor som behöver utredas grundligt för att stärka arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Det är slutsatser som riksdagen också har ställt sig bakom.

Det framgår tydligt i direktiven till utredningen att den är förutsättningslös i så måtto att vi inte i förväg vill binda en kvalificerad utredare att dra vissa slutsatser avseende hur arbetet ska utformas när vi blickar framåt. I uppdraget ingår tydligt att lämna förslag på organisatoriska förändringar också i ett perspektiv där Ekobrottsmyndigheten finns kvar men där arbetsfördelningen och processer mellan dem och andra myndigheter kan behöva förändras på olika sätt.

Jag landar i att greppet är nödvändigt. Det är nödvändigt därför att verkligheten kräver det av oss, givet hur den ekonomiska brottsligheten har utvecklat sig. Omsättningen på 100-150 miljarder är svindlande. Vi kan inte låta någon del av vår brottsbekämpning förbli fredad från förändring och utveckling, och det gäller inte minst på det här området. Under det att en sådan process pågår förstår jag att det kan uppstå frågetecken om vari detta kommer att landa.

Jag vill understryka att hela ansatsen är den att det pågår ett mycket viktigt arbete i Ekobrottsmyndigheten. Syftet är att utveckla och stärka arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. De viktiga frågor som har fångats av Riksrevisionen, som riksdagen har ställt sig bakom, finns alltså med i utredningsuppdraget. Men jag tänker inte, och kan inte, föregripa utredarens arbete och de slutsatser som kommer att levereras några månader senare än planerat, framåt senvåren eller möjligtvis försommaren. Det är en extra tid vi gav just för att utredaren ska kunna gå till botten med alla de viktiga frågorna och ge oss ett bra underlag när vi sedan blickar framåt.