STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han är här och debatterar med oss i dag om bland annat följeslagarprogrammet.

I regeringens uttalande är man tydlig med att israeliska bosättningar och den israeliska bosättningspolitiken strider mot folkrätten. Där är vi överens. Vi är också överens om att bosättarvåldet måste upphöra. Statsrådet Dousa sa i sitt svar att regeringen agerar för ytterligare EUsanktioner mot extremistiska bosättare.

Tyvärr räcker inte detta för att få bukt med bosättarvåldet eller bosättningarna. Man säger sig inte vilja stödja ett stopp av handeln av varor från bosättningar - något som skulle kunna bidra - eller ens diskutera sanktioner mot de två ministrar i den högerextrema regeringen i Israel som understöder våldet, som till och med beväpnar bosättarna, det vill säga Ben Gvir och Smotrich. Där finns saker som vi skulle kunna agera för.

Nu pratar vi framför allt om stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet. Det var under den andra intifadan som startade 2000 som man upptäckte att palestinier och israeliska civila kom i kläm i de våldsamheter som pågick. Kyrkoledare i Jerusalem upptäckte att människor var dubbelt utsatta; de blev marginaliserade även inom de palestinska grupperingarna. Man skrev ett brev till Kyrkornas världsråd och bad om internationell närvaro för att kunna observera, rapportera och utöva en lugnande effekt på de våldsyttringar som skedde framför allt i de ockuperade områdena. Sedan dess har Ekumeniska följeslagarprogrammet funnits på plats. Följeslagare från ett tjugotal länder i världen har deltagit i programmet, och Sverige har varit en av de absolut största bidragsgivarna till programmet och har även haft flest följeslagare på plats.

Följeslagarprogrammet har sin grund i folkrätten och i icke-våldets ideologi, och närvaron är våldsdämpande. Även israelisk militär säger att följeslagarprogrammet hjälper till att hålla ned våldsnivån, och det är positivt.

Statsrådet hänvisade i sitt svar till stödet till Eupol Copps, men de har ingenting med det israeliska bosättarvåldet att göra. De är där för att stötta och bygga upp den palestinska polisen. Men den palestinska polisen får över huvud taget inte agera i område C, där vi kan se mycket av våldet. Man får över huvud taget inte agera inom de israeliska bosättningarna, och man får inte agera ens i kanterna av de israeliska bosättningarna, där vi ser mycket av våldet. Eupol Copps och det palestinska polisväsendet kan inte bidra här. Det är den israeliska polisen som ska försöka förhindra våldet. Den israeliska militären är där för att skydda bosättare, trots att man enligt folkrätten har ett uppdrag att även skydda de civila palestinierna eftersom det är fråga om ockupation.

Här ser vi problemet. De insatser vi ger till Eupol Copps hjälper inte mot det man säger sig vilja förhindra, det vill säga bosättarvåldet.

Följeslagarna har en lugnande effekt. Det har vi sett. De uppskattas av både civila palestinier och av den israeliska militären när vi ser att det uppstår våldsamheter. Det har de sagt gång efter gång.

Jag var för många år sedan ekumenisk följeslagare, och jag följde bland annat skolbarn i Hebron som attackerades av stenkastning på vägen till skolan. När vi var där och fotade upphörde stenkastningen. Vår närvaro och arbetet med att observera hade en lugnande effekt. Den typen av närvaro bidrar till att dämpa bosättarvåldet.