Herr talman! Jag håller verkligen med om detta. Jag pratar väldigt mycket med socialminister Jakob Forssmed om de här frågorna; vi är båda djupt engagerade i detta. Jag har vid några tillfällen berättat att jag tre gånger i mitt eget liv - på helt olika sätt - har känt unga människor som på grund av psykisk ohälsa har fattat det yttersta beslutet och tagit sitt liv. Det har påverkat mig otroligt djupt.

Det finns skäl till att unga människor pratar mycket om detta. Självmordstalen minskar i alla åldersklasser utom bland de allra yngsta. Detta är bokstavligt livsviktigt.

Jag tycker att mycket i den nya strategin är bra. En sak som är otroligt viktig, och som man ju undrar varför Sverige inte har gjort för länge sedan, handlar om det vi lite slarvigt kan kalla haverikommissioner. Det gäller att lära sig någonting varje gång det som inte ska hända ändå händer. Vad var det som felade? Vad visste sjukvården? Vad visste familjen och föräldrarna? Vad visste kanske andra som hade kontakt med personen? Fanns det någonting vi kunde ha gjort som vi inte gjorde och som vi måste göra bättre nästa gång?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

(Applåder)