Fru talman! För att anknyta till ledamoten Räihäs sista inlägg och frågan om jag på riktigt kommer att prioritera minoritetspolitiken: Svaret är ja. Men jag kommer inte att prioritera som Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller den förra regeringen har gjort. Jag tror nämligen inte att allt bara blir bättre av att man erbjuder mer pengar. Jag tror att det också måste komma till andra insatser. Jag återkommer till detta.

Innan jag kommer till de andra insatserna vill jag säga att jag tycker att det är lite magstarkt av ledamoten Riise att säga att lågkonjunktur och budgetutrymme inte är tillräckligt som förklaring till varför vi har gjort de budgetprioriteringar vi har gjort. Här blir det väl väldigt tydligt dels att vi hör till olika partier, dels att vi har väldigt olika syn på hur det i den ekonomiska politiken ska gå ihop på sista raden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För mig är det alldeles självklart. Vi har legat på en inflation på 11 procent, som vi ärvde när vi klev in i regeringen, och har just nu ett ekonomiskt läge med lågkonjunktur och inflation som har gjort att allting blivit dyrare och som påverkar såväl privatpersoner som offentliga institutioner. Det är väl alldeles uppenbart att detta får konsekvenser för budgeten.

Vi har nog alltså väldigt olika syn på hur ekonomisk politik ska förklaras. Jag försöker vara ärlig och säga att man måste kunna göra prioriteringar utifrån det budgetutrymme som finns, och det har vi gjort.

Ledamoten Räihä lyfte också att det sker en omfördelning och beklagar att det tog sådan tid att få det beskedet. Det är alldeles rätt - det tog tid. Men det beror på att även regeringen måste respektera den här kammaren och att den här kammaren måste fatta ett beslut om budgeten innan vi kan börja arbeta med fördelningar och omfördelningar i regleringsbreven. Så fort kammaren hade fattat sitt beslut om budgeten började vi titta på hur fördelningarna och även omfördelningarna skulle se ut, eftersom språkcentrums verksamhet är något som regeringen vill värna och prioritera och därför ser vikten av att kunna finansiera.

Det är alltid dyrare att starta en verksamhet än att bibehålla den. Det är alltså alldeles riktigt att det med de tillfälliga anslagen på 90 miljoner, som den förra regeringen införde mellan 2022 och 2024, fanns en möjlighet att bygga upp språkcentrumens verksamhet. Jag är övertygad om att Isof, med de riktade medlen i den här regeringens budget, kommer att kunna bibehålla kvaliteten i språkcentrumens verksamhet på ett bra och ändamålsenligt sätt även om ramen naturligtvis är något mindre än tidigare.

Slutligen tror jag, som jag inledde med att säga, att även andra insatser inom ramen för minoritetspolitiken är viktiga för att få till stånd språkfrämjande åtgärder. Dem hoppas jag kunna återkomma till i mitt nästa inlägg.