Fru talman! Interpellationen handlar om Sámi Giellagáldu, men jag anser att det måste sättas in i samma sammanhang som regeringens minoritetspolitik just nu.

Jag har haft flera interpellationsdebatter med kulturministern om regeringens politik för de nationella minoriteterna och har fått till svar antingen att den här regeringen prioriterar minoritetsfrågor eller att ledamoten kommer att bli glad när regleringsbrevet kommer. Det senare har handlat om just finansieringen av språkcentrumet.

Men låt oss titta på vad som hänt hittills. Budgetramen för minoritetsfrågor har minskats med sammanlagt 50 miljoner, från 207 miljoner till 157 miljoner. Det kan låta som lite pengar, som kaffepengar, i statens stora budget. Men i just de här verksamheterna kommer minskningen på 50 miljoner att få otroligt stora konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anslaget till språkcentrumen drogs ned från sammanlagt 38 miljoner förra året till 8,5 miljoner. All personal varslades i juni på grund av arbetsbrist, och i december började man verkställa uppsägningarna på språkcentrumen. Chefen för språkcentrumen för finska, meänkieli, jiddisch och romani chib har redan gått vidare till nya utmaningar. Det är inte så konstigt; är verksamheten så svajig går man.

Men, fru talman, nu görs det i regleringsbrevet, som skulle göra mig så glad, en omfördelning av medel till minoritetsfrågor. Omfördelningen innebär att kulturministern tar med ena handen och ger med den andra. De som nu drabbas är länsstyrelserna, som måste ge av sina medel för att språkcentrumen ska fungera åtminstone drägligt. Detta innebär i sin tur att stödet till förvaltningskommunerna minskar. Och, fru talman, den operativa minoritetspolitiken bedrivs just i kommuner och regioner. Regleringsbrevet gör mig i så fall absolut inte glad.

När det gäller den operativa minoritetspolitiken i förvaltningskommunerna kommer det att vara svårt för länsstyrelserna att stötta upp, i synnerhet i småkommunerna. Jag kan nämna att i SKR:s tidning Dagens Samhälle vänder sig till och med kulturministerns egen partikamrat mot dessa minskningar i statens budget. Man menar att de påverkar kommunens möjlighet till minoritetsarbete på ett väldigt menligt sätt.

Om man sammanfattar den förda politiken, fru talman, är den krassa verkligheten att regeringen nog har rätt svårt att få ihop detta. Språkcentrumen får fortfarande 10 miljoner mindre per år än de föregående åren. Man kan nämna att Sametinget fick 11 miljoner förra året för att driva språkcentrum. Förvaltningskommunerna får mindre pengar för att arbeta med de operativa åtgärderna och försäkra sig om att förskolan och äldreomsorgen på minoritetsspråk kan utvecklas. Detta är ett kommunalt uppdrag som man måste ta sig an i varje kommun.

Denna interpellation handlar om det gemensamma språkcentrumet för samiska. Men ministern resonerar i sitt svar även kring annat än just det samiska språkcentrumet, och jag anser att även de frågorna måste sättas i sitt sammanhang, nämligen minoritetspolitik. En minskning med 50 miljoner kronor kommer inte att gå obemärkt förbi.

Jag har två frågor till kulturministern som jag tänkte ta upp nu. Kommer kulturministern att göra en utvärdering av konsekvenserna för de nationella minoriteterna i ett kommande samråd med minoritetsgrupperna? Och är kulturministern beredd att prioritera nationella minoriteter på riktigt och inte bara på papperet?