Fru talman! Jag tackar Linnéa Wickman för interpellationen. Jag tackar naturligtvis också ministern för svaret.

När man lyssnar på ministern hör man tydligt att fokus inte är på kommunernas verksamheter. Det är inte de äldres situation eller personalens situation inom äldreomsorgen som är det viktigaste för staten att hantera, utan det är tillväxtpolitiken. Sedan ska kommunerna med det kommunala självstyret ansvara för det andra. Det här är naturligtvis i viss mån sant. Staten har inte styret över verksamheten. Men vi har i Sverige ett kommunalt utjämningssystem, som syftar till att alla kommuner ska klara av att leverera bland annat äldreomsorg till sina invånare, oavsett om den verksamhet som bedrivs i kommunen bär och ser till att folk flyttar dit eller i stället försvinner eller effektiviseras så att färre jobbar där och fler och fler flyttar därifrån.

Det här är ett ansvar som är oerhört viktigt för att hela Sverige ska kunna leva och för att de äldre som har byggt upp Sverige genom till exempel skogsbruket i Norrlands inland eller i Gävleborg, som vi kommer ifrån, ska kunna klara av att bo kvar på ålderns höst där de har byggt sitt liv, trots att deras barn kanske flyttar till Stockholm av tvång eller fri vilja och då tar med sig sin skattekraft till sin nya kommun. Det är ett jättestort ansvar.

Det jag läser in i ministerns svar är att nuvarande regering förvisso satsar på tillväxt för vissa men också satsar på avveckling för andra, när man i stället för att ge pengarna per individ ut till landet för att säkra den verksamhet och köpkraft som finns runt om i landet delar ut pengarna i generella skattesänkningar efter vilken inkomst folk redan har. Då går mer och mer pengar till de områden där det redan finns väldigt mycket pengar, och de områden som har börjat utarmas fortsätter att utarmas.

Det här är inte en ansvarsfull politik gentemot landsbygden och gentemot alla de människor som har byggt Sverige via malmen, gruvorna, skogsnäringen, pappersbruken och allt det andra som fortfarande finns kvar men som anställer färre och färre när verksamheterna effektiviseras och kan bedrivas med färre människor. Staten måste ta sitt tydliga ansvar - se till att de här kommunerna inte drabbas av ännu större avfolkning, se till att det finns en viss köpkraft kvar och se till att de äldre som har valt att leva sitt liv där och göra det de ska också får den belöning de förtjänar och den vård de förtjänar på ålderns höst.

Det här är kort och gott en politik för dem som redan har och för storstadsregionerna i stället för en politik för hela Sverige och de människor som lever här. Jag har svårt att se att det här klaffar med de ord man använder när man beskriver vad man vill göra. Det är klart att man kan säga att kommunerna klarar sig generellt. Men det bygger ju på att vissa redan är väldigt rika medan andra inte är det. Man använder genomsnittet i stället för att se till dem som faktiskt drabbas av det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har lovat svenska folket att man ska få en värdig vård oavsett var man bor i landet. Det måste vi också leva upp till. Här finns det mer att göra. Jag är nyfiken på att höra vad som kommer att göras framöver, för det framgår inte i svaret här.