Fru talman! Låt oss tänka oss in i situationen att vara civil på Västbanken och alltid känna oro för att bli utsatt för våld, trakasserier och hot och kanske för att inte överleva dagen. När det då finns något eller någon som kan ge skydd i vardagen gör det väldigt stor skillnad.

Flera av oss har varit inne på att följeslagarprogrammet är ett program som fungerar. Jag förstår statsrådet när han säger att det är tuffa beslut. Det skulle jag också tycka om jag var ansvarig för detta. Många i regeringen och dess samarbetsparti verkar i och för sig vara stolta över de neddragningar man gör i biståndet, och när de görs blir konsekvenserna påtagliga. Det handlar om kött och blod i människors vardag när biståndet dras ned, och detta är ett sådant exempel.

Jag vill återigen fråga: När man nu, åtminstone från svensk sida, slänger bort en väl fungerande insats som är viktig i människors vardag, finns det någon tanke eller plan från statsrådets sida när det gäller att kompensera för detta? Det vore ett viktigt besked - naturligtvis inte bara för följeslagarna, för de känner i hjärtat hur viktig denna verksamhet är, utan även för de människor som lever där och inte längre får det lilla skydd de ändå har haft i en svår och tuff vardag.