STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att tacka inte bara Jacob Risberg utan även alla andra som har varit följeslagare under den tid som programmet har funnits. De har gjort en ovärderlig insats, och det är också därför som jag har velat delta i den här debatten. Jag vill uppmärksamma och förtydliga att insatserna har varit viktiga.

Jag har inte varit på plats, och jag har inte heller varit följeslagare. Men jag har vid flera tillfällen träffat dem som har varit följeslagare. Jag har blivit övertygad om vikten av detta, men följeslagarprogrammet har också fyllt sin funktion. Det har inte bara varit fråga om att dämpa våldet utan också om att sprida kunskap. Jag är en av dem som har fått ta del av den kunskap som följeslagarna har tagit med sig hem.

Kriget som nu pågår i Gaza har inneburit helt övermänskliga lidanden för så många barn och deras familjer. Det går knappt att ens omfatta graden av påverkan på alla barn som växer upp där nu.

På Västbanken har våldet eskalerat. Det rapporteras att 700 personer har dödats, och 150 av dem är barn. Bosättarvåldet ökar också. Det är alltså fråga om en vardag som präglas av rädsla, hot och våld. Situationen har försämrats.

Den typ av insatser som följeslagarprogrammet innebär har varit viktiga under alla de 20 år som det har fungerat. Men de är inte minst viktiga just nu.

Jag noterar att statsrådet säger att bosättarvåldet måste upphöra. Det är vi helt eniga om. Det måste det. Det som pågår är helt orimligt. Därför blir det förvånansvärt - jag förstår det faktiskt inte - att man i denna situation, som är värre än någonsin och när vi är överens om att bosättarvåldet måste upphöra, verkar för att det här programmet ska upphöra. Det blir faktiskt effekten av regeringens politik.

Varför gör man inte insatser för att bevara det som bevisats fungera? Vi vet ju att det fungerar. Berättelserna är många om att det här är det enda skyddet för civila som nu finns. Det är väldigt viktigt att slå vakt om det stöd som det här är.

Statsrådet hänvisar till att detta inte är ett aktivt beslut av regeringen. Men det blir en effekt av regeringens politik. Jag vill ändå ställa en fråga till statsrådet, när vi nu har möjligheten att debattera och diskutera förutsättningarna för Västbanken men också i särskild ordning följeslagarprogrammet. Kommer regeringen att göra några insatser för att ändå värna detta? Det går nämligen att göra även om beslutet nu är fattat.