Herr talman! "Vi är arga, över att det tas och tas och aldrig ges någonting tillbaka." Det sa Lars till mig när jag träffade honom i Piteå. Över en slät kopp kaffe lade han ut texten om en av de största orättvisorna vi har i Sverige 2025.

Faktum är att det som de allra flesta vill prata om när jag reser runt i landet är detta: orättvisan i att landsbygdsborna trots att de betalar mer i skatt får en mycket sämre vård, skola och omsorg tillbaka. Låt mig ge några konkreta exempel bland många.

I storstaden har nästan åtta av tio äldre god tandhälsa efter att man fyllt 79 år. I våra glesaste landsbygder är det knappt sex av tio.

I landsbygdskommunerna går färre elever ut grundskolan med godkända betyg än någon annanstans i Sverige. Kunskapsklyftan skär som en svetslåga mellan stad och land.

Vi har nu kommit till en punkt där du som bor i glesbygd löper dubbelt så stor risk att dö i en sjukdom som går att behandla med medicinska insatser jämfört med om du skulle bo i någon av våra större städer. Risken att dö är dubbelt så stor.

Jag förstår ilskan som Lars och många andra visar upp. Jag delar den. Hela vårt partis existens har i 115 år byggt på att motverka just den orättvisan. Och alltför ofta har vi stått ensamma i den här kammaren.

Ilskan riktas inte mot grannar eller mot bygden. Man begär inte heller några allmosor. Man vill bara ha den välfärd man har rätt till och som man har bidragit till genom hårt arbete.

Skolan, vården och omsorgen ska fungera inte bara i städerna utan även på landsbygden, i hela vårt land. Den ska fungera bra och finnas nära. Det här kommer Centerpartiet att fortsätta tjata om i 115 år till. Vi kommer att driva det stenhårt inför valet, i valet och i alla regeringsförhandlingar. Det är inget önskemål. Det är vårt krav.

(Applåder)