Herr talman! Man kan naturligtvis stå här i riksdagens talarstol och berätta vem man tänker på, vem man vurmar för och så vidare. Magdalena Andersson hade åtta år på sig att visa vem hon tänker på och vem hon vurmar för. Då tog hon bort värnskatten, och så importerade hon till vårt land en lång rad människor som inte har någon som helst möjlighet att få ett riktigt jobb eller en egen försörjning i Sverige utan som vi nu tvingas försörja med de pengar som vi som arbetar sliter ihop till den gemensamma skattkistan - och så vidare, och så vidare. Jag tycker att Magdalena Andersson under sina år vid makten med all önskvärd tydlighet visade vad hon prioriterar. Det är inte mina prioriteringar, herr talman.

Jag försökte föra ett resonemang med Magdalena Andersson, som ändå är ekonom och borde förstå det här, om att vårt välfärdssystem bygger på att människor arbetar. Ju mer vi arbetar, desto mer pengar tjänar vi och desto mer pengar för vi också in i den gemensamma skattkistan. Det är därför skatteintäkterna ökar när man har mer rimlig beskattning av arbete. Det är det vi nu ser till att ha, så att vi långsiktigt kan stärka välfärden och framför allt stärka situationen för de människor som har svårt att försörja sig själva. Det är det vår politik går ut på, herr talman: långsiktighet och stabilitet, inte populism.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).