Herr talman! Magdalena Andersson avslutade sitt anförande här för en stund sedan med att säga: Vårt land behöver en ny riktning.

Det är precis det som är på gång att ske. Det är precis det som vi tillsammans med regeringen nu ser till att Sverige får - en ny riktning, som inte är den som Magdalena Andersson och hennes samarbetspartier förde vårt land i under åtta år.

Jag hävdar, herr talman, att nästa års val och valrörelse blir en kamp om beskrivningen av verkligheten. Jag tycker att det blir ganska tydligt i dag. Vi har ett regeringsunderlag som levererar på löfte efter löfte. Vi har en opposition som med ljus och lykta letar efter saker att gnälla på, men det blir mest krystad populism om allt till alla. Alla ska ha det bra, ingen ska ha det dåligt och så vidare. Det betyder ingenting i praktiken. Det är en opposition som samtidigt vägrar ta konflikt och bekänna färg när det gäller avgörande frågor om migrationen, brottsligheten, elförsörjningen och så vidare, helt enkelt därför att man vet att det vi gör är det som gav oss valsegern och det som svenska folket vill ha.

Och vi har bara börjat. Nu rullas paradigmskiftet ut, steg för steg. Migrationen styrs upp. Invandringen ska fortsätta minska. Kriminella utlänningar ska utvisas. Återvandring ska stimuleras. Brottsligheten ska bekämpas. Farliga människor ska låsas in. Polisen får de resurser och de verktyg som man behöver. Kriminalvården byggs ut kraftigt. Energisystemet återupprättas med fokus på stabilitet och långsiktighet och stabil baskraft i stället för opålitlig vindkraft.

Herr talman! Det spelar roll hur man röstar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Clara Aranda, Mats Arkhem, Sara Gille, Daniel Lönn, Thomas Morell, Mona Olin, Charlotte Quensel, Robert Stenkvist, Martin Westmont och Leonid Yurkovskiy (alla SD).