Herr talman! Det är en intressant och svår fråga.

Utan att gå in på persondetaljer kan man väl säga att det är riktigt att det inte finns någon som har den självklara, nästan mytiska roll som det ofta beskrevs att Angela Merkel hade - även om en del policyer inte har åldrats helt väl, som det ofta är i politiken. Sedan ska man inte underskatta de stora länderna. De är naturligtvis fortfarande viktiga.

Det minskande relativa fokuset på enskilda beror också på att det är mycket mer inrikespolitiska problem i många länder. Det är klart att ett land som Frankrike, som är tungt och viktigt men har en väldigt komplicerad inrikespolitik, får svårare med genomslag. Tyskland som har en regeringskris mitt i allt detta får svårare med ledarskapet.

Polen växer fram i ledarskap med en stabil regering som är starkt för EU-samarbetet och har tydliga prioriteringar.

Jag tycker också att det nordisk-baltiska utan att förhäva sig har tagit en del av det syret. Vi förbereder oss väl och samarbetar tätt, oavsett nationella regeringar. Våra nationella regeringar blandar höger och vänster ganska glatt men samarbetar bra i EU. Kriget mot Ukraina har också gjort att fokus på frågor där vi har väldigt stark samsyn har ökat. Det gäller behovet av att vara sparsam och prioritera om ibland och synen på det transatlantiska samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 19 december

Allt detta gör att det nordisk-baltiska samarbetet står starkt. Det är ingen slump att jag för en timme sedan hade en presskonferens med Jens Stoltenberg och presenterade de nordiska och baltiska statsministrarnas gemensamma uppdrag till honom att skriva en ny Stoltenbergrapport om hur vi säkerhetssamarbetar inom ramen för Nato.

Jag tycker att vi utan att förhäva oss står starka i detta, och det är kanske inte enbart en nackdel att det inte är en person som symboliserar EU-samarbetet. Vi har också en stark kommission och en stark kommissionsordförande i form av Ursula von der Leyen.