Herr talman! Tack till statsministern för återrapporten!

Ja, EU:s stats- och regeringschefer möts i en minst sagt orolig tid. Europasamarbetet är viktigare än på mycket länge, ledarskapet i Europa likaså.

Saker förändras ju över tid. Jag minns att jag läste en bok av statsministerns föregångare Fredrik Reinfeldt, som beskrev möten i EU: Det kan vara lite svårt att veta när de börjar och slutar, men när Angela Merkel är i rummet vet man att de pågår. Den sortens personligheter har vi kanske inte i EU i dag. Därför blir andra möjligheter till ledarskap desto viktigare.

Här har regeringen och statsministern visat vägen i att samla den så kallade NB8-gruppen, nu senast i Sverige, för samtal om vilka saker som vi i Norden och Baltikum tillsammans kan sluta upp bakom. Det här är ett samarbete som i sin omfattning, vad gäller både antal länder och andel av befolkningen i EU, är högst beaktansvärt och respektingivande och någonting som påverkar på riktigt. Ju närmare vi kan komma varandra, desto bättre är det.

Kan statsministern beskriva hur det här har påverkat samtalen runt bordet, inte minst när man pratar om viktiga frågor som EU:s konkurrenskraft och EU:s plats i världen, stödet till Ukraina och motståndet mot de ryska hybridattackerna mot unionen?