Herr talman! Vi vill alla få ett slut på lidandet. Jag tror att vi är många som hoppas på eldupphör och frigivande av alla i gisslan. Det kom hoppfulla signaler häromdagen från både Jake Sullivan och avgående president Biden. Det lät hoppfullt även från andra parter i detta. Jag har ingen annan information om sannolikheten att det kommer att lyckas. Det hade ingen på EU-toppmötet heller. Det var därför jag inte gick in på det utan höll mig ganska strikt till att återrapportera det som diskuterades.

När det gäller Syrien är det alldeles uppenbart att Turkiet har varit mycket aktivt. Det finns goda möjligheter men även en del risker. Det ser andra länder i närheten också. Att Iran och Ryssland har förlorat fotfästet tycker de allra flesta av oss är mycket bra. Det är dock för tidigt att säga om det här slutar bra. Jag skulle inte våga utropa några stora segrar än så länge. En del verkar nästan ta för givet att det slutar framgångsrikt, men jag tycker att det finns rakt motsatta signaler. Med det sagt är det bara bra att Assadregimen har fallit. Vi gick inte in närmare på detta på Europeiska rådets möte.

Det finns inte på något vis en ny, färdig Syrienpolitik från EU:s sida, men alla inser nog vidden av utvecklingen både för den syriska befolkningen och för det breda geopolitiska pussel som nu förändras i ganska snabb takt. Vi gläds över att Ryssland och Iran har förlorat ett stort inflytande och befarar helt andra saker. Så är det ibland. Det är bra att vi samarbetar med andra, och min starka uppfattning är att EU:s nya utrikeskommissionär är på tårna och kommer att återrapportera så fort det över huvud taget är möjligt.

Jag återkommer till UNRWA i mitt nästa inlägg.