Herr talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation, även om jag inte är särskilt nöjd med det! Jag tycker att svaret är ganska slentrianmässigt utformat.

Under de senaste åren har situationen för kurder i Turkiet kraftigt försämrats. Enligt rapporter från både Human Rights Watch och FN har den turkiska regeringen under president Erdogans styre systematiskt inskränkt de mänskliga rättigheterna för den kurdiska befolkningen.

Tyvärr hörs nästan inga protester från den svenska regeringen, utan regeringen verkar helt ducka för de stora övergrepp som sker i Turkiet. Det blev särskilt tydligt under den svenska Natoprocessen. Det är tydligt att Sveriges tidigare kritiska röst tystnat när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i Turkiet, i synnerhet när det gäller övergreppen mot den kurdiska befolkningen.

Ministern säger i sitt svar att regeringen fortsätter att verka för en demokratisk utveckling i Turkiet och för att mänskliga rättigheter ska respekteras fullt ut, men jag saknar konkreta åtgärder. Att enbart hänvisa till ett EUgemensamt uttalande i FN:s råd för mänskliga rättigheter från mars förra året är långt ifrån tillräckligt.

Under slutet av hösten 2024 avsattes demokratiskt valda borgmästare i tio städer - när jag skrev interpellationen var det åtta. Mardin, Batman, Halfeti med flera avsattes och ersattes av tjänstemän som förvaltar kommunerna åt den styrande AKP-MHP-regeringen. Fler städer är hotade, och fler borgmästare riskerar att avsättas.

Att avsätta demokratiskt valda borgmästare är ett allvarligt brott mot demokratin, något som kraftfullt måste fördömas. En rad organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, inklusive Europarådet, där Sverige är medlem, har gjort detta. De avsatta borgmästarna valdes i lokalval den 31 mars 2024. Valet ledde till ett stort nederlag för Erdogans politiska allians. Trots arresteringar utan grund, förföljelse av politiska kandidater och attacker mot det pro-kurdiska DEM-partiet lyckades partiet vinna i cirka 75 kommuner. Det är uppenbarligen något som Erdogan har haft svårt att acceptera, och avsättningen av borgmästarna är ett resultat av detta.

Vad har den svenska regeringen gjort för att protestera mot övergreppen på demokratin i Turkiet? Vad har Sveriges regering gjort, rent konkret, för att stå upp för den kurdiska befolkningens rättigheter?

Vi ser från Vänsterpartiets sida med oro på hur Sveriges röst för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet och norra Kurdistan har tystnat sedan Natoprocessen för ett svenskt medlemskap inleddes och sedan vi blev medlemmar i Nato.

Vi är kritiska till den svenska regeringens brist på engagemang, mot bakgrund av det allvarliga läge som råder för oppositionella och i synnerhet kurder i dagens Turkiet.