Herr talman! Jag tackar utrikesministern för de initiativ som hittills tagits i fråga om Georgien. Både jag och utrikesministern var dessutom på plats vid OSSE:s ministerrådsmöte på Malta precis före jul. Jag uppskattade att utrikesministern då informerade mig och även att hon i sitt tal från svensk sida i Valletta framförde skarp kritik mot och oro för den utveckling vi ser i Georgien.

Ja, det finns ett stort värde i att vi här i Sveriges riksdag oavsett parti samt som stat inom EU är med och markerar mot den här utvecklingen. Det är positivt att höra att vi har varit pådrivande för att exempelvis lyfta frågan om Georgien i rådet för utrikes frågor, men det är också viktigt att nu och framgent ställa sig frågan: Gör vi tillräckligt?

Jag har tillsammans med kollegorna som också valobserverade i Georgien redogjort för hur vi på nära håll såg hur demokratin hotas när makthavare utnyttjar sina positioner för att begränsa oppositionen och manipulera valprocesserna. I Georgien handlar det inte bara om tekniska problem eller administrativa brister, utan det handlar om systematiska försök att hålla sig fast vid makten på bekostnad av det georgiska folkets rättigheter och dess längtan efter att få komma med i Europeiska unionens gemenskap. Det var också mot bakgrund av det här som valet i höstas underkändes.

Den här gradvisa förändringen i Georgien och denna utveckling i det georgiska samhället har vi kunnat följa under några års tid.

Jag har under de senaste åren i olika kapaciteter besökt Georgien. Där har varningstecknen varit tydliga under en lång tid. Organisationer som Transparency International har varit väldigt tydliga med hur de ser på utvecklingen. Den politiska oppositionen har uttryckt oro under lång tid, liksom civilsamhället, där inte minst hbtq-personer som nämnt far väldigt illa.

Frågan tidigare från kollegan och ledamoten Carina Ödebrink om EUmissionen, som vi ju besökte gemensamt, och dess framtid är också relevant i sammanhanget mot bakgrund av utvecklingen.

Det är tydligt att den nuvarande georgiska regeringen medvetet distanserar sig från EU och våra gemensamma värderingar. Sanktioner mot dem som är ansvariga för våldet mot demonstranter är en viktig signal, men vi måste vara redo att gå längre om situationen fortsätter att förvärras. Man kan överväga bredare sanktioner mot regeringsföreträdare och deras ekonomiska intressen och ytterligare skärpa kraven på att OSSE:s rekommendationer ska implementeras fullt ut.

En annan viktig fråga som vi redan har varit inne på handlar om det långsiktiga stödet till civilsamhället. Jag välkomnar förstås att Sverige har ökat sitt stöd med 25 miljoner kronor, men vi vet att dessa medel kanske inte alltid är lätta att få fram till rätt aktörer. Georgiska organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter står nu under enorm press och behöver mer än bara ekonomiskt stöd. De behöver också politiskt stöd och säkerhet för att kunna verka fritt.

En positiv och viktig kraft i Georgien som har varit väldigt tydlig med att valet inte har varit legitimt och att det georgiska folkets och civilsamhällets intressen står under stark press är presidenten Salome Zurabisjvili. Hon har så sent som i december träffat representanter för olika stater. Därför skulle jag vilja ställa frågan till utrikesministern om hon i närtid har tänkt sig att träffa Georgiens valda president Salome Zurabisjvili, om det finns några sådana planer. Jag tror att det skulle vara en viktig signal att träffa henne.