Herr talman! Jag tackar Johan Büser för att han lyfter den här viktiga frågan om situationen i Georgien. Jag tackar också statsrådet för svaret. Det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag när det gäller den oroande utvecklingen i Georgien samt behovet av såväl fördömanden och kritik av regimen som det otroligt viktiga stödet för en demokratisk utveckling.

Som ledamot i den svenska OSSE-delegationen var jag också en av valobservatörerna vid höstens val. Jag är även rapportör för OSSE-PF:s tredje kommitté för demokrati och mänskliga rättigheter, så det här är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Precis som Johan Büser redogjort för är det tydligt att Georgien under senare år tagit oroande steg i en riktning som leder bort från Europa och EU och bort från demokrati och mänskliga rättigheter. Partiet Georgisk dröm, som har suttit vid makten sedan 2012, följer en auktoritär kurs och iscensatte valet i oktober som ett val mellan krig och fred.

Några delar i den utveckling vi nu ser är den ryska agentlagen, ökad repression mot hbtqi-personer och deras organisationer samt de förändringar i vallagen som innebar slopande av könskvotering av kvinnor på valsedlarna. Det är få kvinnor som representeras på valsedlarna, och frågor som berör kvinnor saknades på den politiska dagordningen vid höstens val.

Georgien har tydlig lagstiftning när det gäller diskriminering på grund av kön eller nationell, etnisk, språklig eller religiös tillhörighet. Landet har även förbjudit diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Trots det kan vi på alla de här områdena se att människor utsätts för påverkan, hot och hat på ett sätt som är helt oacceptabelt.

Precis som min kollega Kadir Kasirga sa genomförde den svenska OSSE-delegationen en fältstudie i Georgien förra året. Vi fick bland annat träffa civilsamhällesorganisationer, medier och andra organisationer.

Jag har en fråga jag vill lyfta särskilt. I går kunde vi läsa i nättidningen EU Observer om de EUmissioner som finns i Georgien. De är de enda kvarvarande civila övervakningsuppdrag som finns i Georgien, och de utgör en viktig stabiliserande kraft i regionen. I december 2024 förlängdes de med ytterligare två år. De här missionernas fortsatta närvaro i Georgien är av otroligt viktig strategisk betydelse för EU när det gäller att övervaka rysk verksamhet i dessa regioner och i Svarta havet. Jag skulle vilja fråga utrikesministern hur hon ser på de här missionernas uppdrag framöver mot bakgrund av den förändring vi ser när det gäller den georgiska regimen och ett närmande till Ryssland. Hur ser statsrådet på detta?