Fru talman! Genom biståndet prioriterar regeringen mänskliga rättigheter, demokrati, sexuell och reproduktiv hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter och arbetet mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är viktiga delar i Sveriges biståndsstrategier, även i Mellanöstern.

En del av det svenska biståndet kanaliseras i form av kärnstöd till FN-organ på plats i Irak, exempelvis FN:s befolkningsfond UNFPA och FN:s barnfond Unicef. FN-systemet i Irak har prioriterat frågan om de föreslagna lagändringarna i familjerätten, och man för en dialog med irakiska myndigheter på högsta nivå genom FN:s generalsekreterares särskilda sändebud i Irak. FN-organen har också kontakt med parlamentariker, civilsamhällesorganisationer, akademi, religiösa ledare och andra berörda aktörer.

Jag nämnde tidigare att regeringen prioriterar kvinnors och flickors frihet, rättigheter och egenmakt både i Sverige och i andra länder. Även om denna interpellationsdebatt handlar om möjliga lagförändringar i Irak vill jag passa på att nämna något om vad regeringen gör på området här hemma, eftersom det hänger samman. Det var också Sara Gille inne på tidigare.

Regeringen har, som del av arbetet med att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, gett en särskild utredare i uppdrag att se över ett antal straff- och civilrättsliga frågor i syfte att skärpa synen på hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen tittar bland annat på problemet att barn förs till andra länder i syfte att utsättas för barnäktenskapsbrott. En annan utredning har föreslagit att underlåtenhet att avslöja eller förhindra tvångs- och barnäktenskap ska kriminaliseras. Det här bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen fortsätter med andra ord att agera nationellt och internationellt och med olika instrument för att stärka kvinnors och flickors skydd, rättigheter och deltagande i samhället.