Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren så här långt och för diskussionen.

Jag inledde mitt förra inlägg med att tala om min utsikt söderut mot Ringhals och Kattegatt. Om jag i stället tar cykeln några kilometer norrut kommer jag till Onsala rymdobservatorium. Det har visserligen inte med detta att göra, men det är ett världsledande observatorium och är en del av Chalmers institution för rymd, geo- och miljövetenskap.

Där finns en massa trevliga och extremt kunniga människor, bland annat Filip Johnsson, professor i energisystem och flitig skribent i ämnet, och hans kollega Lisa Göransson, docent i samma ämne. Filip är som bekant numera även vice ordförande i Klimatpolitiska rådet. Det är de och deras kollegor som ger mig en sådan tilltro till att lösningar redan finns eller är på gång. Det är fråga om lösningar som är grundade i många års internationell framgångsrik forskning, och de lösningarna kan ge oss den energi och effekt vi behöver under överskådlig tid. Bland annat presenterade de för ett år sedan en forskningsrapport som visar att elektrifieringen kan klaras med en stor andel vind- och solkraft om systemen kompletteras med åtgärder för att få flexibilitet. Det är också i samarbete med exempelvis Hitachi ABB i Ludvika som man tar fram nya lösningar.

Men politiken ska naturligtvis inte bara ta del av pågående forskning, utan vi ska också sätta saker och ting i relation till vad vi behöver. Strax före jul, för ett par månader sedan, kom försvarets roll i ansökningsprocesserna på ett lite olyckligt sätt i fokus när 13 av 14 projekt fick avslag. Dagens industri ansåg att det var anmärkningsvärt att denna försvarsutbyggnad inte kan kombineras med elproduktion i Östersjön, men samma sak gäller delvis på vår sida av Sverige. Det är besvärande att det inte går att samråda i tid om sådant, och det har vi även hört från länsstyrelsen.

Kan statsrådet ge något lugnande besked om att ansträngningar och insatser görs på området för att på så vis genomföra dialogerna tidigare och snabbare?